the generous rich

Att va kristen är som att va väldigt rik. Vi ha en skatt som ingen annan. Vi ha en Gud som älskar oss över allt annat. Jesus som gav sitt liv för vårt. Den Helige Ande som leder oss genom livet.
Kärlek som överskrider allt förstånd. Frid som genomsyrar våra hjärtan. Styrka som ta oss genom saker vi aldrig trodde vi skull klara. Skatter.

Vi kan välja att va den sortens rik som behåll allt för sig själv och vägrar att dela med sig. Eller också kan vi välja att va den sortens kristna som delar med sig av sina skatter. Personer som är ödmjuka och generösa. Personer som väljer att ge av sig själv och de vi ha bara för att vi vet att nån annan behöv de mer än vi gör. Personer som är nöjda med de vi ha och kan därför dela med sig till andra.

stuck in my head

The precious blood of Jesus Christ redeems, forgiven I'm alive, restored, set free.
Your majesty resides inside of me, forever I believe, forever I believe.

Arrested by Your truth and righteousness, Your grace has overwhelmed my brokenness
Convicted by Your spirit, led by Your word, Your love will never fail, Your love will never fail

'Cause I know You gave, the world Your only son for us to know Your name, to live within the Saviours love!
And He took my place, knowing He'd be crucified and You loved, You loved a poeple undeserving!
- To know Your name (Hillsong Live)

that healthy fear

Lovsång. Lovsång... Lovsång?

Att leda lovsång. Att leda lovsång... Att leda lovsång?

Ja hade en liten uppenbarelse om varför ja alltid är nervös när ja leder lovsång, eller när ja är på scen när lovsång pågår. Om de är spela piano, sjunga, dansa eller va de nu är: ja är alltid nervös. Trots att ja ha gjort de i flera år nu. Ja tro ja ha kommit på varför.

Lovsång handlar om människors liv.

Ja minns första gången ja ledde lovsång hemma i kyrkan. Ja ska va ärlig, ja va ganska käss... Ja hade int förstått hjärtat bakom lovsång. Ja hade int insett den fulla kraften i lovsång. Ja visste nog int va ja gav mig in på.
De tog mig ett tag att inse va som va hela grejen med att leda lovsång. När ja väl hade förstått de gick de lättare, men ja va fortfarande nervös.

Ja ha haft svackor när ja än en gång var nervös, av fel orsak. När ja ha vart nervös för hur de låter. Om ja sjunger i rätt tonart och spelar rätt tangenter.
Här, i Hillsong, är de väldigt lätt att hamna i den svackan igen. Alla här gör A L L T med en excellens som är helt otrolig. De är nå dom lär oss här; gör de med excellens för Gud förtjänar de!

Första gången ja gick upp på scenen och va med i kören här och fick se hjärtat i våra lovsångsledare... Wow. De va som ett ljus gick upp för mig (igen). Ja förstod hjärtat bakom lovsång på en helt ny nivå.
Våra lovsångsledares böner innan gudstjänsten handlar om att Gud ska ta allt fokus från alla som är på scen och hjälpa församlingen att se Honom. De är hela deras bön.

Nu förstå ja varför ja alltid är sådär lagom nervös innan ja leder lovsång, eller sjunger eller dansar eller va de är; lovsång handlar om människor liv.
Den rätta sången eller dom rätta orden kan hjälpa någon att ta de där sista steget mot att ta emot Jesus i deras liv. Gud kan förändra ett liv i ett ögonblick, i ett hjärtslag. Gud kan förändra en människas liv för alltid i ett ackord byte. Ja ha sett de hända och de ha hänt mig.

Ja tro de är nyttigt att va lite nervös och nästan rädd när man ska leda lovsång på något sätt. Vare sig man spelar gitarr, sjunger eller sköter ljudet. De är nyttigt att va medveten om va lovsång gör med människors hjärtan och liv...

Worship is dealing with people's lives...

Fanny

överväldigad

Perfect in love, Lord, You came to earth to rescue me
You took my place upon that cross, the stains that held me back were washed away
You made me whole
Your love has set the broken captives free
Your love released the chains once binding me
I'm found in grace, in love's embrace; my heart is overwhelmed
I stand redeemed, Your Spirit now alive within my heart
I walk with You all of my days I shall live to glorify You, God
Hear my soul rejoice
Sings my soul of how Your love has set me free
Sings my heart of how Your mercy rescued me
Hear my cry of endless love to my Saviour and to my King
My heart is overwhelmed
- My heart is overwhelmed (Hillsong Live)

"Hear my cry of endless love to my Saviour and to my King; my heart is overwhelmed"

Vilken stark mening! "Hör mitt rop av oändlig kärlek till min Frälsare och till min Kung; mitt hjärta är överväldigat."
Ett rop av oändlig kärlek.

Mitt hjärta är överväldigat av Guds kärlek. Av Guds frid. Av Guds förlåtelse. Av va Gud ha gjort för oss. Av va Gud gör för oss.
Mitt hjärta är överväldigat av Gud!

Bless

Fanny

just so you know

God is the coolest, B E S T, greatest, A W E S O M E S T, most glorious, most A M A Z I N G, most holy, most F A N T A S T I C, most humbling, most F O R G I V I N G, most righteous, most L O V I N G person you'll ever meet!

the lifting of hands

Att lyfta dina händer när du sjunger lovsång är ett tecken på överlåtelse. De är ett sätt att visa Gud att man lämnar allt till Honom. De är något som kan hjälpa oss i lovsången, något som kan hjälpa oss att fokusera. Men de är int lovsång bara för att du lyfter dina händer!
Samma är de med sångerna. Bara för att du sjunger orden är de int lovsång!

Lovsång börjar i hjärtat! De börjar i de inre där ingen annan kan se. Du kan lyfta dina händer hur mycket du vill men om du fortfarande tänker på chokladtårta så gör lyfta händer int mycket. Lovsång måste komma från en plats djupare än va man kan se med ögat.

De finns mycket kraft i att lyfta sina händer. De är ett tecken på överlåtelse och de är ett tecken på att ge allt till Gud. De är något väldigt speciellt att se en hel kyrka stå med lyfta händer i lovsång. Vi måste bara förstå att lovsång är så mycket mer än att bara lyfta sina händer. Lovsång är mer än en sång, de är så mycket mer än musik.
Varje gång vi stå i lovsång förändras vi. Vi styrks i vår tro och vi kommer närmare Gud. Varje gång vi överlåter oss själva till Gud i lovsång drar Han oss närmare sig och formar oss mer till vilka Han vill att vi ska vara.
Lyfta händer är en del av lovsången, men ja tro int de är hjärtat av lovsången...

Fanny

Home out of the home

Va är kyrka? Va är meningen med kyrkan? Vi hade en lektion om de här så de fick igång min tanke process.

Förutom att kyrkan är Jesu kropp och Guds tempel (aha, de stå i Bibeln att de är så), så är kyrkan så mycket mer!

För de första så är kyrkan I N T E en byggnad! Kyrkan är inte sten och trä. Kyrkan är människor. Kyrkan är vi. Kyrkan är Guds folk.

För de andra så pratade vi lite om att gå till kyrkan även när man inte känner för de. Kanske är de då vi verkligen ska se till att gå till kyrkan. Kanske är de då vi behöver de som mest.
När vi står i lovsång i kyrkan så är de inte bara att vi lovsjunger Gud, vi lyfter upp varandra också. Att gå till kyrkan när man går igenom nå tufft är viktigt. Kyrkan är vårt hem. Kyrkan är där för att styrka oss när vi lider och utmana oss när livet är bra.
I kyrkan ska du kunna vila ut och byggas upp. I kyrkan ska du komma och kunna känna att du få vara den du är.
I kyrkan lyfts du upp av andras tro när du vacklar och livet rusar mot dig i full fart.

Samtidigt kan du va den som lyfter upp nån annan när deras liv vacklar. När du är stark är de viktigt att gå till kyrkan för alla möjliga anledningar och en av dom är att va de där stödet för nån annan. Du kan va stödet som du en gång behövde.

Ja älskar kyrkan och mitt hjärta för kyrkan bara växer och växer och de tackar ja Gud för! De är ju trots allt Hans skapelse...

Fanny

i am a worshipper, a worshipper is what i am

Igår, söndag, hade vi vår Album Recording här i Sydney. För de första; hallå! Hillsong Live Album Recording och där stå ja mitt i kören :D Nå så galet kul de va! För de andra; de här albumet kom bli såå bra! Låtarna är verkligen vääldigt bra och lovsångsledarnas, och hela kyrkans för den delen, hjärta är verkligen fyllt av Gud! För de tredje så hade ja en riktig uppenbarelse (som ja ha haft cirka hundraelva gånger tidigare).

I kyrkan så visar dom ibland vittnesbörd medan vi ha kollekt och i helgen hade dom ett vittnesbörd från en av Live sångarna. En av lovsångledarna. Hon berättade om nå som hänt i hennes liv och hur hon ändå valt att fortsätta sjunga lovsång genom dom svåra tiderna.
Men de som stog ut för mig i hennes vittnesbörd va att när hon pratade så sa hon int; ja är först och främst en lovsångledare. Utan; ja är först och främst en lovsångare.

Så igår när vi (kören som bestod av cirka 800 personer), lovsångsteamet och cirka 11000 människor stog där och lovsjöng Jesus med allt vi hade (tro mig, alla gav allt) så tänkte ja att de spela ingen roll om ja få leda lovsång på plattformen eller inte, så länge ja få va en lovsångare och lovsjunga Gud hela mitt liv.

Först och främst är ja en lovsångare. Punkt. Full stop. Slut diskuterat. De spelar ingen som helst roll om ingen någonsin hör mig leda lovsång, de spela ingen roll om ja "bara" få va i kören eller på golvet; så länge ja få lovsjunga så spela de absolut ingen roll i vilket sammanhang ja gör de.

Ja tro att en lovsångsledares tankesätt int kan va; åh, ja är lovsångsLEDARE! Nej, vår första tanke ska vara; ja är en lovsångare, mitt enda uppdrag är att prisa Gud! Hur de se ut spela ingen roll. Om du stå på en stor scen i en stor arena i Australien eller på en liten scen i en liten kyrka i Sverige. De spela ingen roll om du är på scen eller på golvet; ditt E N D A uppdrag är att prisa Gud med de du gör!
Med de sagt så kom ett stort ansvar med att va lovsångsledare; att leda folk in i Guds närvaro. De är ett stort ansvar och när du få chansen att göra de så ska man ta de på allvar men...
du är en lovsångare! Du är skapad för att prisa Gud!

Om man som lovsångsledare gå upp på scen och tänker; här kom ja. Nu ska vi prisa Gud och ja ska leda er! Nej. De tro ja inte på. Hela grejen är att leda folk in i Guds närvaro och om du då, som ledare, fokuserar på dig och ditt; hur ska du kunna leda folk nånstans dit du int är själv? Exakt, de gå int.
Tanken med en lovsångsledare är att hjälpa till att visa vägen. Hur ska du kunna visa vägen om du int ha gått den själv? Precis. De gå inge vidare.

Därför tyck ja så mycket om lovsången i den här kyrkan. Ledarna är ödmjuka och deras främsta fokus är Gud och människor. Dom gör allt dom kan för att människor ska få möte Gud. Varje möte. Även om de är deras femte gudstjänst den helgen; att människor ska få ett personligt möte med Gud är de viktigaste.
De är den slags lovsångsledare som ja hoppas att ja en dag ska få äran att vara.

Yet a time is coming and has now come when the true worshippers will worship the Father in the Spirit and in truth, for they are the kind of worshippers the Father seeks. - John 4:23

Blessings and hugs ;) // Fanny

en välsignad livsstil

"We are blessed to show and model a higher way of life!" - Bobbie Houston

Vi hade en "Sisterhood Mega Pink Party" för att 1. vi ha en kväll lite nu och då alla kvinnor i vår kyrka från alla campus i Sydney samlas. 2. vi hade Pink Party för att de är Breast Cancer Awareness month så allting va väldigt rosa. Pastor Bobbie predikade och hon brinner verkligen för de hon pratar om och för Sisterhood.

En sak hon sa va "we are blessed to show and model a higher way of life!" och när hon sa de va de ett ord som verkligen stod ut för mig; B L E S S E D.

Ofta när vi tänk på att vi ska visa på en annan livsstil än den som världen visar, tänker vi på kallelsen som detta är över våra liv. Vi tänk på att de är vårt ansvar att visa på en annan livsstil, och de är de. Men Pastor Bobbie föreslår här en annan syn på de hela. De är int bara vårt ansvar, de är nå vi ha blivit välsignade med. Gud ha välsignat oss med att få vara förbilder för männsikor kringom oss. Vi ha blivit välsignad med att få gå före resten av världen.

Förstå vilken ära de är att Gud ha valt oss att göra de här! Att gå före världen och visa på kärlek, glädje, hopp och ljus istället för hat, depression, hopplöshet och mörker. Gud valde O S S att visa en döende, allt mer mörk, värld att de finns ett bättre liv, att de finns högre planer med människors liv än va dom tror!
Han la kärlek, glädje, hopp och ljus över våra liv som en välsignelse så att vi kan välsigna andra med samma sak och visa världen att livet int behöva va hopplöst och mörkt!

"We are B L E S S E D to show and model a higher way of life!" - Bobbie Houston

Bless // Fanny

when you know, you know

Är de någonting ja ha lärt mig (den hårda vägen) så är det att hjärnan och känslor kan få en ur balans nå så fruktansvärt...

Dom senaste dagarna ha helt ärligt vart ganska sega och tunga. Ja ha inte haft nån riktig energi (och inte bara för att ja ha sovit i snitt 5 timmar varje natt), en matthet som ligger mer i de psykiska än i de fysiska. Ja ha vart i kyrkan och stått i lovsång och inte känt någonting. Ja ha sjungit sånger som ha brutit mig till bitar förut och sånger som ha fyllt mig med glädje, kärlek och längtan efter Gud och inte känt eller upplevt någonting, de ha bara vart ord.
Man kan ju tro att efter både Encounter och The Statement som ha vart två höjdpunkter i vårt ungdomsarbete, där vi ha haft intima stunder med Gud, där folk ha tagit stora/svåra beslut för Honom, att ja borde va påfylld. Istället ha ja gått rakt in i en matthet som få mig att bara... finnas till.
De ha vart lite som en öken... Min attityd ha vart as kass, ja ha haft tålamod noll komma noll noll noll noll och ja ha vart ofukserad utöver.... Ja ha inte velat tjäna i kyrkan, ja ha int velat hänga med mina vänner eller ens gå till kyrkan. De ha vart en konstig, matt, tom och svår vecka...

Men på onsdagkväll på The Statement bestämde ja mig. Okej, de är tungt. Ja orkar inte riktigt, ja vill inte riktigt, ja är tom. Men, de betyder inte att Gud inte förtjänar mitt bästa. De betyder inte att Gud inte är värd A L L ära. De betyder inte att människor inte gråter varje dag för att dom inte har någon eller något. De betyder inte att barn inte "värvas" till barnsoldater. De betyder inte att kvinnan några kvarter härifrån inte gråter sig till sömns varje kväll för att hennes liv rasar samman omkring henne. Att ja gå igenom en torr period betyder inte att Gud inte är G U D !
Så, ja sa till Gud; okej, Du är Gud och även fast ja int kan känna Dig just nu och även fast ja är förvirrad så tänk ja lovsjunga D I G ! Ja tänk lyfta min händer och prisa Ditt namn, för att även om mina omständigheter ändras, är Du densamme.

Varför kan ja stå i lovsång under en period av "torka"? Därför ja är Ö V E R T Y G A D om att G U D är och var och kommer. Han är mitt förflutna och min framtid. Han är den ende guden, kungars Kung och herrars Herre. Frälsare. Vän. Pappa. Alltings ursprung. Han Ä R !
De är en övertygelse som sträcker sig bortanför och över mina tankar och känslor. En övertygelse som gå djupare och längre än omständigheter och världen. En övertygelse som du A L D R I G kan övertyga mig om nå annat!

Jag vet att jag vet att jag vet att Gud är Gud och oavsett va min period är, så är Han densamme!
De är bara en sån där; när du vet så vet du... sak.

// Fanny

roomies

Even though I haven't seen these girls all day today, I'm so grateful today that they're my roomies! They put up with my craziness and they laugh at my "i-did-not-think-this-through-before-i-said-it" comments. We have so much fun together at the same time as we can cry and pray together. Love you girls! So blessed that God put us together in the same apartment this year :)

...

"Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness, that most frightens us.
We ask ourselves, who am I to be brilliant, talented, and fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small doesn't serve the world.
There's nothing enlightened about shrinking so that other poeple won't feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We are born to make manifest the glory of God that is within us.
It's not just in some of us, it's in everyone.
And as we let our own light shine, we unconciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."
- Nelson Mandela

Hemlängtan...

Och där trodde du att ja skulle börja med att skriva att ja längtar hem, men tji fick du :P

Varje dag är de åtminstone en person här nere som säger till mig att dom längtar hem. Varje dag är de åtminstone en person som skriver på FB att dom saknar någon. Varje dag träffar ja någon som kämpar med att vara här. Varje dag...

Den senaste tiden ha ja verkligen insett hur välsignad ja är i och med att ja int längta hem så galet mycket. Visst längtar ja hem i mellanåt men ja kan ärligt säga att; Sverige, ja kan int påstå att ja saknar dig.
De finns vissa delar av Sverige ja saknar, som till exempel priset på matvaror; allt är tok dyrt här! Och lilla Villis och att bara kunna ta en promenad.
Men annars, Australien funkar alldeles utmärkt.
Visst saknar ja folk hemma! De är alltid nån ja saknar men de är int med samma intensitet som många andra här ha ja märkt. De är int de att ja int tyck om er, ja tro att de kom av att 1. ja vet att Gud vill ha mig här just nu och då kan ja vila i de. 2. Ja vet att ni finns där för mig även fast ja är på andra sidan jordklotet och ja vet att ni finns kvar när ja kom hem.

Ja upptäcker i stort sett varje dag vilken välsignelse kyrkan hemma ha vart, allt ja ha lärt mig där. Alla kulturer som ha kommit och gått, alla människor som ha lämnat avtryck i mitt liv. Alla människor som välsignat/välsignar mig med sin vishet och sin råd.

Underskatt aldrig de du ha, se välsignelserna i de lilla och lita på att Gud ha koll på läget!

Hugs and blessings // Fanny

I don't need to see it to believe it...

De händer att man funderar på vad meningen med livet är och med va man pysslar med egentligen.
Ja ha haft nå veckor här när ja ha funderat på va grejen är med att ja är här. Ja tvivlar inte på att Gud faktiskt vill ha mig här, men ja ha inte sett va som ska komma efter, va målet är, va är meningen.

På söndagen predikade Donna Crouch om att vakna upp för Guds mening med ditt liv. Hela helgen ha vi sjungit en sång där en del av texten är "I don't need to see it to believe it..."
Gud sa nå väldigt viktigt till mig den kvällen, genom va Donna predikade och va vi sjöng.

Även fast ja int kan se va som ska komma, va målet är, så finns de ett mål och en mening med att ja är här och gå den här skolan. De finns en anledning till varför ja ska gå den här skolan och tränas till att bli en bättre ledare/lovsångsledare. De finns nå som ska komma efter.

Just nu är dock min roll att vara här och lovsjunga Gud med hela mitt liv! Inte bara musikaliskt, de är de ja tränar för, men att verkligen lovsjunga Gud med allt ja gör och allt ja är. Ja måste lita på Honom och fokusera på de ja gör här. Vare sig de är att undersöka en liknelse ur Matteusevangeliet, agera ledare för ungdomarna eller öva sånger med bandet, mitt jobb är att lovsjunga Gud. Ja måste lite på att Han leder mig dit ja ska, att Han vet va som ska komma och att Han ha allting under kontroll.

Ja kan int se va målet är, men ja vet ändå att de finns där och att Gud ha en plan med de som händer här...

"I don't need to see it to believe it!"

Hugs and blessings // Fanny

The walls are singing...

Man ha int jätte mycket tid att fundera här nere, de är "fullt ös, medvetslös" mest hela tiden men en sak ja ha funderat på är kyrkan (chockerande, ja vet).

Hur vet man att en kyrka ha sina ögon fästa på Jesus? Hur vet man att kyrkans hjärta är "på rätt ställe"? Hur vet man att; japp, den här kyrkan vill ja va i?

Ja anta att de är lite olika för alla men nå som slog mig en morgon när vi övade lovsång (ja är med i kören) är att väggarna i en kyrka faktiskt sjunger!
När man kliver in i en kyrka och man kan höra lovsången fast ingen sjunger, man kan känna kärleken fast ingen ger en en kram, man kan se glädjen fast ingen är där...

En sån kyrka vill ja vara med och bygga! En kyrka där, när folk kliver in genom dörrarna så fylls dom av Gud! En kyrka som skriker Gud! Där folk känn sig välkomna, där folk kan komma som dom är och där folk få ett ärligt, hjärtligt, heligt möte med levande Gud! Där folk kan hitta sina gåvor och utveckla dom! Där folk få ställa sina frågor och växa i tro!

Ja vill va med i en kyrka där folks ögon skiner Jesus, deras munnar talar Gud och där väggarna sjunger lovsång!

The walls are singing...

Hugs and blessings // Fanny

----------------------------------------------------------------------------------------------
Even though you don't have a lot of time to think about things down here, I have had time to think about church (shocking I know.)

How do you know that a church has it's eyes on Jesus? How do you know that the church's heart is "in the right place"? How do you know that; yes, this is where I wanna be?

Well, I guess it's a bit different for everyone but something that hit me one morning while we were rehearsing for Chapel (I'm in chior) is that the walls of a church are actually singing!
When you step into a church and you can here the worship though no ones singing, you can feel the love though no one's giving you a hug, you can see the joy though no ones there...

That's the kind of church I want to build! A church where people are filled with God the minute they step through the doors! A church that screams of God! Where people feel welcome, where people can come as they are and where people can have a genuine, holy encounter with God! Where people can find their gifts and develope them! Where people can ask their questions and grow in their faith!

I want to be a part of a church where people's eyes shines Jesus, their mouths speaks God and where the walls are worshipping!

The walls are singing...

Hugs and blessings // Fanny

Två kyrkor, samma hjärta...

Idag, onsdag, ha ja vart i Sydney i exakt fyra veckor! Så galet skumt! Så galet bra!

I Chapel (skolans egna gudstjänst) igår, tisdag, så va ja med i kören som vanligt och helt plötsligt från ingenstans så slog de mig; "när i hela världen blev de naturligt/vardag att gå in i Hillsong City Campus, Sydney, Australien och joina kören, göra de som ska göras och va en del av den här kyrkan?" Helt ärligt; ja tänk int på att de är Hillsong längre, int som ja gjorde förr när ja hörde namnet Hillsong. De är "bara" min kyrkan, de är "bara" min skola, de är "bara" Hillsong nu för tiden...

Ja tro att de är Guds grej att ja, och många med mig, ha börjat få den känslan av att vara här! Hillsong kyrkan/skolan är inte bara en byggnad, de är ett hem och Guds hus.
Vi pratar mycket om att kyrkan är vårt hem och om att vi är en familj. Ja tro int att ja nånsin ha förstått de konceptet helt och fullt förut. Men de är så sant! Vi som kyrka är en familj, ett hem! "When you win, I win! When they win, we win!"

Gud ha lagt på våra lärare/ledare/pastorers hjärtan att kyrkan ska kännas som hemma och att man alltid ska känna sig välkommen där och personligen tyck ja verkligen att dom lyckas! Dom lyckas överföra den visionen på alla andra också, vilket är helt underbart! Fyra veckor och de känns likadant att kliva in i Hillsong som Vilhelmina Missionskyrka (i alla fall från detta perspektiv)!
Den här kyrkan är trots allt tokigt mycket större än Missions och funkar på ett helt annat sätt och ändå känns de helt naturligt att va där!

De är fantastiskt att Missions hemma ha samma tanke; kyrkan ska va en plats där man känn sig hemma och dit man kan komma va som än händer! De är som att ha två HELT (och ja menar HELT) olika kyrkor som ha samma hjärta; Gud och människor!

Vilken välsignelse att ha två kyrkor som känns som "hemma"! Gud är allt bra fantastisk!

Blessings and hugs! // Fanny

Get over yourself!

Vi ha haft två veckors "intensives" och intensivt ha de vart! Vi ha pratat om teamwork och om "introduction to worship ministry". Något dom verkligen ha tryckt på är att de inte handlar om mig! De handlar inte om va ja vill, va ja kan, vem ja är... ALLT handlar om "den större bilden" och om Guds rike! De är helt fantastiskt!

De är fantastiskt att se en hel kyrka stå i lovsång och bara släppa allt och fokusera på Gud! Alla fokuserar på Gud och på att Hans rike!
Varenda team är en viktig del i kyrkan. Vart man än hamnar så är varje del viktig, varje del tillför något till kyrkan och till de som är viktigt.

Kyrkan bryr sig inte om klockan är 6 på morron, 2 på eftermiddagen eller 12 på kvällen; jobbet ska göras! De låter hårt men de är fantastiskt! Man vet att när man kom till kyrkan så vet ledarna va som ska hända, va som måste göras och allt sånt!
Om du ha en dålig dag, synd för dig! Jobbet ska ändå göras! I slutändan så måste vi lära oss att inte fokusera på allt som pågår i livet runt omkring oss. Prekristna väntar inte på att du ska ha en bra dag, dom behöver Gud NU!
(De är inte så att våra lärare/ledare inte bryr sig om oss, men dom försöker lära oss att se de från ett annat perspektiv; "the bigger picture!")

De kommer va utmanande, de kommer göra ont och de kommer va så kul! Vi kommer aldrig mer vara dom samma, vi kommer vara så mycket starkare!

Blessings and hugs! // Fanny

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
After two weeks of INTENSIVES I've really figured out that they really push on the subject of "it's not about me!" It's not about what I want, what I know, who I am... EVERYTHING is about "the bigger picture" and about the kingdom of God! It's amazing!

It's amazing to see a whole church stand in worship and have all their focus on God! Everyone focuses on God and His kingdom!
Every single team is an important part of the church. Wherever you serve it's important, every part brings something to church and what's important.

The church doesn't care if it's 6am, 2pm och 12pm; the job has to get done! It's sounds hard but it's amazing! You know that when you get to church, the leader knows what's gonna happen and what has to be done!
If you're having a bad day; to bad! The job has to get done! In the end we have to learn to not focus on everything that goes on around us. The none christian people can't wait until you're having a good day, they need God NOW!
(It's not like our teachers/leaders doesn't care about us, they're trying to teach us to look at things from a different perspective; "the bigger picture!)

It's gonna be challenging, it will hurt and it's gonna be so much fun! We'll never be the same, we'll be stronger than ever!

Blessings and hugs! // Fanny

Filipperbrevet 4:4/Philippians 4:4

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."
- Filipperbrevet 4:4

Kom att tänka på den här versen på onsdag kvällen när vi va på Powerhouse. Ja ska va ärlig och säga att ja börja längta hem lite men än så länge är de int så farligt.
Anywho, ja stod i lovsången och hade haft en ganska tung dag och min glädje nivå va int jätte hög om man säg så. Men när vi väl börja sjunga så börja ja le. Ja börja le och även om ja va trött och dagen hade vart jobbig så va ja genuint glad i hjärtat åt att stå och lovsjunga vår mer än fantastiska Gud!
För mig fick den här versen en helt ny mening i och med det. De är inte bara "gläd er alltid i Herren". Nej, de är "gläd er ALLTID i Herren"!!! Även när livet är tungt, de känns som en konstant uppförs backe och man ha svårt att se slutet på tunneln, gläd er ALLTID i Herren! Man kan alltid vara glad med Gud, alltid vara glad att man ha Gud, alltid va glad att man få stå i Hans närhet, dela sitt liv med Honom och ha Honom som sin ledstjärna.

För mig ha lovsången blivit en plats där ja få lägga av mig bördorna och säga till Gud: "Okej, de är Du och jag, de är Din röst i mitt hjärta, de är Din tid och Din Ande som gäller!" Hur kan man int bli glad av att göra de?! Hur kan man int bli glad av att lägga ifrån sig "livets svåra" och bara glädja sig i att Herren är där och fyller på!?

Ibland säger dock Gud: "Nej, vet du, vi ska ta tag i bördorna just precis nu." Och då kom tårarna och smärtan. De är lika okej och man måste släppa ut de också.
Ja är bara extremt tacksam att, sen ja kom hit ha de handla helt och hållet om att ja glädjer mig och är tacksam i Herren varenda gång de är lovsång! De ha styrkt mig och gett mig energi att fortsätta fokusera på de viktiga, Gud och människor!

Okej, ja ha fått frågan att skriva lite på engelska också så... Ja, man måste ju göra sina läsare glada så här slutar den svenska versionen... ;)

------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Rejoice in the Lord always. I will say it again: Rejoice!"
- Philippians 4:4

This verse has gained a completely new meaning to me during this last week. It's not just "rejoice in the Lord always." No, it's "rejoice in the Lord ALWAYS"!!! Even when life isn't treating you well, it feels like a constant battle and you can't really see the end of the tunnel, rejoice in the Lord ALWAYS! You can always be happy with God, always be happy that you have accepted Him into your life, always be happy that you may stan in His presence, share your life with Him and have Him as your guide through life.

To me, worship has become a place where I can lay my burdens down and say to God: "Okay, it's You and me, it's Your voice in my heart, it's Your time and Your Spirit it's all about!" How can you not be happy doing that?! How can you not be happy laying your burdens down and just rejoice in the fact that the Lord is there, doing His thing?!

Though, sometimes God says: "No, you know what, we're gonna deal with the hard stuff right now." That's when the tears and the pain come. And that's okay, you have to let that out to.
I'm just extremely grateful that, since I've gotten here, it's been all about me being happy and grateful to the Lord everytime we worship! It's given me strenght and given me energy to keep focusing on what's important, God and people!



Blessings and hugs! // Fanny

Whatever season...

Så, vi ha haft första dagen i skolan idag. Intensives... Japp, de är precis va de låter som, intensiva föreläsningar. Idag ha vi haft hela dagen om teamwork. Mycket bra undervisning men lite mycket information på en gång.

Något som ja börja inse med denna kyrkan som ska va mitt hem i ett år är att teamwork, uppmuntran och relationer är allt. Dom sitter och ropar uppmuntran till predikanten medan predikanten predikar (säg de snabbt några gånger ;)). Allt dom gör, gör dom i team, som ett team. Hela kyrkan är som ett enda jättestort team! Och mycket handlar de om att skapa relationer med människor och Gud. Fantastiskt!

En sak som ja verkligen kom få lära mig är att hur ja än mår så går teamet före! Vart ja än är i livet så är teamet viktigare, allt för skörden! De handla int om mig, de handla int om ja må bra eller dåligt. De handla om nå såååå gaaalet myyycket stöööre än mig! De handla om Guds rike! Så även när ja må apa så måste ja hålla fokus på Gud, på teamet och på skörden och bara kämpa och göra min del i teamet, leva min del av livet och dra mitt lass i skördetider!
De bästa är att de faktiskt handlar om nå sååå mycket större än mig själv och att ja vet att Gud vill så mycket mer än mitt lilla hjärta vill! Japp, ja är redo att börja jobba!

Blessings and hugs // Fanny

The reason for the season!

När ja va 13 år bestämde ja mig för att Jesus är min Herre och Gud är den ENDA guden! De va ett stort steg och mitt liv förändrades så galet mycket! Några månader efter det började jag spela piano och sjunga i kyrkan, alltså "leda lovsång." Ja va helt jättedålig på de. Så fokuserad på noterna, sjunger ja i rätt tonart, låter ja bra. Helt fruktansvärt, faktiskt!
Sen förra året så bara BOOM! Ja fick vänner som verkligen visade mig vad lovsång är och varför man ska lovsjunga Gud på ett sätt som ja kunde förstå. Gud öppnade mig för helt nya nivåer av min lovsång och välsignade mig med sin närvaro.

Även fast ja ha vart välsignad med att få leda lovsång och att få växa in i det så ha ja alltid haft en känsla av att ja inte är bra nog att göra de och att ja inte vet va att de är de ja ska hålla på med. De ha gjort ont och de ha vart tufft och ja ha somnat genom tårarna många gånger.

Att åka till Australien va jobbigare än ja tro att ja ge sken av. Okej, ja klagar inte och tro de eller ej men ja längtar inte hem särskilt mycket än men... De ha funnits en känsla av att ja inte är värd att åka hit, att ja inte är bra nog för att klara av de här. Ja ha alltid sett mig själv som en stark person men de här ha krävt allt mitt mod och all min styrka. Inte för att ja kom längta hem, utan för att de skrämmer mig att stå här med alla dessa fantastiska människor och se all deras talang.

Ikväll ha vi suttit några tjejer och pratat om Guds kallelse och varför vi är här egentligen. Och de slog mig att Gud ha tagit mig hit för att visa mig att ja är värd nå sånt här. Ja är värd att ha mina drömmar. Ja är värd att gå på Hillsong och lära mig om lovsång och va Guds kallelse är med mitt liv! Ja är värd att göra de här! Gud ha kallat mig till de här och för att citera Bekah "de kan bli mitt bästa eller mitt värsta år". Allt ja vet är att genom att ta mig hit visar Gud att Han älskar mig och att Han bryr sig om mina drömmar och mitt hjärta!

Nu är de bara upp till mig att följa Hans drömmar för mitt liv och se stora saker hända!

"Thank You for Your promise, thank You for Your favor!
And thank You for Your love and everything You've done for me!"
- Thank You (Hillsong Live)



Blessings and hugs! // Fanny

People and bus stops...

Jahapp... Va ska ja säga här då...? Skoja, finns hur mycket som helst att berätta!

De ha hänt saker HELA tiden sen ja kom hit i onsdags.
Våra kära andraårselever eller andraterminselever ha haft middag för oss varje dag förutom Söndag den här veckan. Hjältar! Dom är så sköna och så hjälpsamma, love it! I och med det ha man också träffat MASSOR med folk! Alltså MASSOR! Men de är hur kul som helst att höra vart alla kommer ifrån och allt :)

De ja egentligen ville berätta mest om var söndag den 17/7-11. Vilken dag!
Vi va ett gäng på sex personer som samlades hos oss för att dra ut till Hills campus (Bekah, Tyler, Curtis, Andrew, Joel och jag).
Steg ett va att hitta till bussen... trodde vi men Curtis och Joel hade en annan plan :P Så när vi hade kommit underfund med att vi skulle gå till tåget (ta kanske 20min) så pratade dom med en andraterminselev om vilket tåg vi skull ta och hur vi skull ta oss till kyrkan när vi kom till Hills. De va bara de att va den personen sa visste vi redan :P Vi hade pratat med Chris som ska börja Hills nu. Jamen hallå! Kommunikation!
Vi tog oss i alla fall till Hills, Parramatta station, och sen börja ju nästa del av resan. Ja va den enda som kände Chris men eftersom mitt lokalsinne är inte så bra så fick Joel ta hand om att prata med Chris och figurera ut vart vi skulle gå för att hitta rätt buss.
Självklart missade vi vart vi skulle ha gått av på den bussen också, hoppsan här va visst kyrkan. Stackars Chris som väntade och ringde och grejade. Snäll pöjk de där!
Sen visade han oss runt lite där kring campus. De är verkligen jättefint där ute :)
Sen kom den stora grejen! KYRKAN! Alltså... hejsan, den är inte liten! Den är inte suuuper stor (den ser suuuper stor ut på TV men känns int så stor) men om man kom från Vilhelmina är den massiv! Ryms relativt mycket folk där kan man säga ;) Vi stog där som nå fån medan dom övade lovsång, tills vi kom på att de är nog bättre för alla om vi gå och vänta utanför ;)
Där blev de lite lekar och häng och Chris och Amy (Hills studenter) försökte övertala oss att byta campus :P
Sen GUDSTJÄNST! WOW! För de första så va den massa från Hillsong United som ledde lovsång och alltså dom är verkligen så bra som dom verkar! Så "down to earth", de handlar bara om Gud, vi älskar vad vi gör, folk (nej, ja ha inte prata med dom, men känslan man få av dom). Och sen så predikade Brian Houston! Han är riktigt bra att höra på :) Han pratade om att leva i sin "nåd zon" (låter bättre på engelska) och de va en riktigt bra predikan :)
Känslan av att stå i Sydney, Australien, Hills Campus och bli ledd i lovsång av dom där som ja lyssnar på mesta delen av min musiklyssnar tid. Sjunga dom sånger som ha betytt mycket för mig och dom som ja bara ha dansar loss till. WOW! De va bland de häftigaste, bästa, ja nånsin vart mer om. På slutet gjorde dom typ ett medley av gamla sånger eftersom dom ha firat 25 år av Hillsong Conference och typ Hillsong Music. As häftigt! Till och med "ja ger dig mitt liv" och "ropa till Gud" va bra där ;) (Lite less är man ändå på dom sångerna ;))

Ja vart överväldigad av Gud, av tacksamhet och av glädje! Sååå nära att börja gråta bara för att Gud är så fantastisk och ja är sååå glad och tacksam att Han ha tagit mig ända hit!

De va en MYCKET MYCKET bra dag! Vännerna är fantastiska och Gud är underbar och kyrkan va bara för bra för att vara sann!



Bless // Fanny

Den oändliga resan...

Nu är ja på plats...ÄNTLIGEN!

Resan började i måndags kväll med att jag för första gången träffade Sebastian, min resekamrat, på Arlanda. Sa hejdå till mamma och pappa och sen va de full fart...
Ingen av oss sov typ något alls de 8 timmar mellan Stockholm och Peking. Så när vi väl kom fram va vi lagom trötta, den fuktiga värmen hjälpte inte heller till kan man säga. Vi la oss på varsin rad stolar och sov i flera timmar.
På flygplatsen i Peking fick vi också massa hjälp med vart vi skulle och sådär av en man från Boden :P Han hade åkt samma flyg förut och hade lite mer koll på vad som hände ;)
Sen var planet över en halv timme försenat också från Peking. Dom började boarda när vi egentligen skulle ha åkt... Lite drygt.
Tillslut bär de i alla fall av till Shanghai och den resan gick asbra, den va ju tok kort nämligen. Bara typ 2 timmar :P Däremot väl i Shanghai insåg Sebastian att han hade tappat plånboken så då vart de massa ringande till Sverige. De löste sig i alla fall :) Och sen så gatt dom tömma planet för nåt, tanka eller nå, och va fick vi göra då? Jo, vi fick äran att gå ett varv runt flygplatsen innan vi fick kliva på samma plan och sätta oss på samma plats igen. Kändes lätt ovärt men de va skönt att få röra lite på sig.
På den resan hände de inte särskilt mycket, ja sov mest. Den va ju lång så de vart ganska många timmar tillslut :)
Däremot när vi skulle landa i Sydney va de full aktivitet ombord, vi fick lite turbulens och folk började kräkas kringom mig. Ja, trevligt värre då... Men vi tog ju mark helt säkert och allt i alla fall.
Sen höll ja på börja skratta när vi kom till flygplatsen och skulle gå igenom och hämta vår bagage för då säger killen bakom disken: "G'day". Ja höll på skratta på mig! Som mamma ha kört me de där sen de vart klart att ja skulle fara :P
Sen fick vi vänta på bagaget och Sebastian fick hälla ut sin skagenröra :P Ni skulle ha sett mannen bakom disken, han bara; äter ni det här? Ja måste medge att de inte såg särskilt aptitligt där och då...
Sedan kom några vänner till Sebastian och hämtade honom och var snälla och skjutsade mig till kyrkan. Väldigt snällt, då slapp ja ju betala taxi ;)
Väl där vart ja väl mottagen av Craig och Kourtney som hjälpte mig med mina papper och sedan att ta mig till lägenheten.
Sen dess ha ja inte gjort så mycket. Duschat, ätit lite lunch med Kourtney och hennes mamma, skrivit upp mig till en resa till IKEA imorrn... Ja vet! Men ja måste ha ett täcke och kudde.
Ja, de va väl en kortfattad version av resan och första dagen i Sydney.
Resan gick bra förutom att de tog så galet lång tid... Lägenheten är ganska fin och ligger nära skolan och sådär så det är skönt.
Ikväll ska vi äta middag hos nån av dom som ha gått lite längre och sen få vi se om de händer nå annat. Hoppas på att ja ska få träffa mina Roomies sen också. De är en tjej här i lägenheten nu men hon ska flytta nån annanstans imorrn så...

Jamen nu vet ni att jag lever och ha hälsan ;)

Bless // Fanny

Packning och nerver...

Alltså, hur vart de onsdag redan?! I söndags tänkte jag att; jamen de är ju långt kvar. Också bara, oops där va de onsdag. Ha fortfarande inte ritktigt packat... Slänger fortfarande bara ner saker i väskan och vi åk till Uppsala/Stockholm på lördag... Men ja ha ju hela fredagen att packa... Men läget känns ganska lugnt, inte särskilt stressad över någonting.

Alla frågar mig hela tiden om jag är nervös och varje gång svarar jag; inte så nervös som jag "borde" va. Och de är helt ärligt, ja är inte särskilt nervös, inte alls särskilt nervös faktiskt.
Ja tycker mest bara att de känns galet kul!

Ja tror att anledningen till att ja inte är så nervös är för att de är så rätt att ja ska åka till Sydney! Ja tro att Gud faktiskt tycker att de är en bra idé att ja åker.

Ja tro också att de är därför att hela den här processen har lärt mig att lita på Gud! Ja ha lärt mig att Han ordnar allt. De va lite spännande med hur man söker visum, vilket plan ska ja ta, när ska ja åka och allt de andra praktiska. Men allt ha hittills löst sig smidigt och bra.
Under hela processen ha ja försökt säga till Gud att Han få lösa de här och ha kontroll på de annars gå de inte. De är inte alltid man känner att man litar helt på Gud men ja försöker tänka så och har gjort de under det mesta.

Så nej, ja är inte särskilt nervös för ja vet att Gud ha koll och ja vet att de här året i Australien kom bli HUR BRA SOM HELST!!!

#lifewithGod

Bless // Fanny

Datorer, papper och väskor

De är 7 dagar kvar till jag sätter mig på ett plan till Sydney, Australien. Jag börjar faktiskt bli lite nervös nu... Fast samtidigt inte för de känns inte som att de bara är en vecka kvar. Faktiskt, de känns inte som ja faktiskt ska åka. Ha tänkt på de så länge och nu känns de så overkligt att de är dags.

Har börjat packa så smått... Eller ja, ja slänger ner saker i väskan allt eftersom ja kom på att ja ska ha dom. De är en himla massa saker som ska med, vet inte riktigt hur jag ska lyckas packa allt...

Ha då införskaffat allt ja kan behöva nu. Alla papper är klara, reseadapter inköpt och allt annat som också ska med är inhandlat. Bara själva organiseringen av packningen kvar egentligen och det kan ju bli lite spännande.

Nej usch, nu blev jag nervös... Tur att Gud ha koll och tur att de är Hans idé lika mycket som min egen att ja ska gör de här.
Som Pastorn sa: håll fokus så gå de bra!

Uppdaterar från och med nu... när ja orkar och ha tid. Ja ni märker väl :P

Bless // Fanny

awakening

In our hearts, Lord, in this nation; awakening
Holy Spirit we desire awakening
For You and You alone; awake my soul, awake my soul and sing
For the world You love; Your will be done, let Your will be done in me
In Your presence, in Your power; awakening
For this moment, for this hour; awakening
Like the rising sun that shine, from the darkness comes a light
I hear Your voice say "this is my awakening"
Like the rising sun that shines; awake my soul, awake my soul and sing
From the darkness comes a light; awake my soul, awake my soul to sing
Only You can raise a life; awake my soul, awake my soul to sing
(Text & musik: Reuben Morgan och Chris Tomlin)

In our hearts, Lord, in this nation; awakening...

Fram för allt i den här nationen, och i alla nationer runt hela jorden, behövs ett uppvaknande om vem Gud är!

Jag läser en bok som heter "Kom som du är - inga perfekta personer välkomna" (John Burke). De låter hårt men den talar helt och hållet om en kyrka där ALLA människor är välkomna, spela ingen roll vart du kom ifrån eller vart du va påväg, du är välkommen i alla fall. Boken talar väldigt mycket om en generation som är förlorad, förvirrad, rädd och ensam. En generation som behöver Guds och Jesu kropps kärlek mer än något annat! En generation som behöver känna samhörighet och som behöver få veta vad kärlek är och hur värdefulla dom egentligen är! En generation som behöver få ett uppvaknande om vem Gud är! VÅR generation behöver vakna upp och få se vem Gud är!

For the world You love; Your will be done, let Your will be done in me...

Det gick upp för mig väldigt tydligt när jag läste igenom den här texten att Guds vilja i mig har egentligen inte jätte mycket med mig att göra, de ha mer med andra att göra. Visst ja må mycket bättre och få ett mycket roligare liv om ja följer Guds vilja. Men i slutändan är inte jag här och till för mig själv utan för andra. Mitt, och alla andra som är kristnas, egentliga kall är att sprida Guds rike, hjälpa de som är mindre lyckligt lottade och hjälpa människor till ett uppvaknande om vem Gud är!
Guds vilja i mig är till för andra! Guds vilja med mitt liv är till för andra! Guds vilja för oss som kyrka är till för andra! Guds vilja är till för mig, dig och alla andra att följa, ta emot, leva efter och andas.

Like the rising sun that shines; awake my soul to sing!

bless // Fanny

search my heart

Search my heart and search my soul
There's nothing else that I want more
Shine Your light and show Your face
In my life, Lord, have Your way
With all my heart and all my soul
With all I am, Lord, I will follow You
Hear my cry and hear my prayer
Draw me close, I know You're near
You took the cross, You took my shame
Restored my life, now I live to worship You
Without You I am nothing
(Text & musik: Matt Crocker och Joel Houston)

In my life, Lord, have Your way...

Det finns en bön som i alla fall jag har bett hur många gånger som helst; Gud, din vilja i mitt liv. Och varje gång man ber den så händer de grejer som man inte hade tänkt sig, eller förberett sig på eller som man inte kunnat tänka sig. Man få göra helt ofattbara saker, man få träffa helt coola folk och man få se platser man aldrig trodde man skulle få se.
Hade inte jag sagt de till Gud första gången när jag va 13 år hade ja inte sett så mycket av Europa eller Sverige, eller aldrig träffat alla dom fantastiska människor ja ha träffat! Det är ju bara för fantastiskt!

Men att säga det till Gud betyder inte bara rosa moln och flygande elefanter, de kan vara tufft också.
Förra året hade ja tänkt gå bibelskola i Stockholm men blev kvar här i Villis istället, vilket Gud sa ganska tydligt men ja inte ville lyssna på. De tog mig nästan ett halvår att acceptera att ja skull vara kvar här. De ha vart ett tufft år, speciellt hösten. Ja ville verkligen inte va kvar här och de kändes som alla ja kände for och ja hade ingenting att va kvar här för.
Nu är ja jätte tacksam att ja va kvar här, att Gud sa åt mig att stanna här. Dels för att de ha vart ett jättebra år i slutändan men mest för att hade ja gått skola i Stockholm hade ja aldrig tänkt tanken att åka till Australien nu.

Så att säga till Gud att Hans vilja få va de som är viktigt i mitt liv va de bästa ja ha gjort! Men de gjorde inte livet jätte enkelt, de vart mest bara så GALET mycket roligare och så SJUKT mycket fränare än de va innan!

Without You I am nothing!

Bless // Fanny

light will shine

Salvation rise as we sing of Your freedom
We leave the past behind as we look to Your kingdom
You bridge the great divide between our hearts and Your glory
Our shame dissolved in the depths of Your mercy
We are devoted, we are devoted to You
Your light will shine in the darkness, Your light will shine in the dark, in the dark
Woah, we are Yours
We fill the open skies with the sound of Your praises
Our future lies in the hope of our Saviour
It's Your love, Your love, woah, woah
(Text & musik: Marty Sampson och Matt Crocker)

We leave the past behind as we look to Your kingdom...

De som ha hänt, ha hänt och gå int och gör nå åt. Man kan int gå och älta allt som ha hänt, däremot kan man hantera de på olika sätt. Förlåta och gå vidare eller hålla fast vid de och bli bitter.
Ja tro att de är grymt viktigt för att kunna fokusera på Guds rike att man int ältar saker. Saker händer och saker går int som man ha tänkt sig, man blir sårad och man sårar andra men i slutändan tro ja att man måste släppa taget om det förflutna lite grann för att kunna göra de som är tänkt för nuet. Visst ska man lära sig av det som hänt men man ska int hålla fast vid de och ta upp de och kasta de i ansiktet på folk.
Det viktiga är Guds rike och va Han ha för plan för våra liv och för världen kringom oss.
De är inte alltid vi lyckas så bra med att lämna de som vart men man måste försöka för att kunna föra Guds rike

Our future lies in the hope of our Saviour...

De är nog viktigare att fokusera på de här. Den framtid vi ha i Jesu hopp! Han är vår räddare och vår kung och utan Honom ha vi ingen framtid! De kan låta hårt men så är det. Utan Honom är de egentligen ingen riktigt mening med allt vi pysslar med, då bli de bara handlingar. Vår framtid finns i Hans händer och i Honom finns allt vi behöver!

Your light will shine in the darkness!

Bless // Fanny

nova

Let all the earth declare Your name, voices resounding heaven's fame
Our God be praised forvever
Flood all the earth with endless light, raise up the streets from death to life
Our God be praised forever, oh God be praised
Come let Your glory arise and shine as the nations collide with Your story
Love overtaking our lives, arise as our hearts come alight with Your glory
Let all injustice shut it's mouth as we join our hearts and start to shout
Our God be praised forever, oh God be praised
Be unto Your name all glory and honour
Singing holy is our God, holy is our God
Your life on display, Your strength in our weakness
Singing holy is our God, holy is our God
How great is Your love, how great is Your ways
There's nothing we want more but to live for You, God
There's no other name more worthy of praise
Jesus let Your love be known
(Text & musik: Michael Guy Chislett, Matt Crocker och Joel Houston)

Äsch, läs bara texten, den säger de som behövs sägas!

Frågor? ;)

Bless // Fanny

father

To bring this world to life, to heal this heart of mine: Your grace enough, Your grace enough.
To mend this world in need, to break the chains in me: Your grace enough, now this means love.
The weight of all our sin upon His shoulders
That we should all be called Your sons and daughters
Father, let heaven and earth collide in the endless wonder of Your love upon the cross
We will follow and offer this life forever to see Your love unfold
Adopted as Your own, alive to make You known: now this means love, this means love
For the lost and for the broken, for the slave and for the orphan
For everyone to realize Your love
From the famous to the faceless, from the begger to the king
For everyone to realize to Your love
You restore the broken hearted, You bring freedom to the captive
For one and all, forever this means love
All Your children come together; all Your sons and all Your daughters
Your grace enough, forever this means love
(Text & musik: Joel Houston)

For the lost and for the broken, for the slave and for the orphan...

Ha du hört talas om "Red Light District" i Amsterdam, Holland? En hel hög med gator fulla med bordeller och all annan skit man kan tänka sig. Distriktet har krympt men är fortfarande för stort eftersom det faktiskt fortfarande existerar. Där säljs kvinnor från alla länder, av all åldrar till män från alla länder, i alla åldrar. Där behövs Gud! Där behövs Guds nåd och kärlek! Där och överallt annars i världen där kvinnor säljs i prostitution, där trafficking pågår, där folk används som slavar. Där barn lämnas på trappsteg och i snödrivor. Där barn blir soldater vid tio års ålder, där kvinnor våldtas, där män misshandlas för sin tro, för att dom gift sig med fel kvinna.

From the famous to the faceless, from the begger to the king...

Ha du hört talas om Hollywood? Ja fundera ganska ofta på hur mycket smärta som finns där. Gissa vad!? Guds nåd och kärlek behövs där också! De pratas mycket i kyrkor om att man ska hjälpa dom som är i trafficking, prostitution, drogmissbruk och all annan skit. Grejen är bara att man inte får glömma bort alla "vanliga" människor. Alla dom som lever ett "Svensson" liv, alla dom som har det bra, alla kändisar och alla kungar/drottningar/prinsar/prinsessor. Behöver inte dom också Guds kärlek? Klart dom gör! Precis lika mycket som alla andra!

The weight of all our sin upon His shoulders, that we should all be called Your sons and daughters...

Ja ha sagt de hundra gånger förut och kommer säga de en miljon gånger till: Jesus spikades upp på ett kors för vår synd! Han offrade sig själv för att du, jag och alla andra ska kunna kalla oss fria! Fria från allt vad djävulen försöker plantera i våra hjärnor och allt vad världen säger till oss att vi ska vara och göra.
Jesus dog för att vi ska kunna kalla oss Guds söner och döttrar! Jesus dog för att vi skull ha en väg in i Guds famn! Jesus dog för att Han älskar DIG och vet att DU är värd att dö för!
Jesus dog för alla kvinnor och män i "Red Light District". Jesus dog för dom svältande barnen i Afrika, Han dog för alla prostituerade i hela världen, för alla som utsätts för trafficking och för alla barn som lämnas på trappsteg och i snödrivor. Jesus dog för kungar och drottningar i hela världen, för kändisarna i Hollywood, för fotbollsstjärnorna och för statsministrarna.

For EVERYONE, FOREVER this means LOVE!!!

Bless // Fanny

En till...

Har läst en till bra blogg på Hillsong Collected. Denna gång av Nick Khiroya om ledarskap, barnpassning och lärjungaskap. Kort och konsist är det :)
Länk här: Babysitting or discipling

Bless // Fanny

26 days, 21 hours & 45 min...

Det slog mig kväll att om 26 dagar, 21 timmar och ca 45 min sitter jag på ett plan till Sydney, Australien.

Jag är livrädd och superpepp. Nervös och helt lugn. Glad och ledsen. Redo och inte alls redo. Less på att vänta och tycker att tiden går för fort. Allt på en gång!

Det är ett massivt steg jag tar i livet. Flyttar hemifrån till en stad, ett land, en kontinent som jag aldrig har besökt (alltid velat besöka)... Jag har bott hemma hos mamma och pappa i hela mitt liv och nu kommer jag inte ens kunna ringa dom när jag vill... I Vilhelmina bor det mellan 7000 och 8000 personer i hela kommunen, i Sydney bor det 4 miljoner! Halva Sveriges befolkning....

Men en del av mig är inte ens lite orolig. En del av mig är helt lugn och helt redo. En del av mig VET att det jag gör är rätt. En del av mig VET att det är det här Gud vill att jag ska göra, både för Hans rike och för min egen skull. En del av mig VET att det här kommer att ta mig ett steg närmare den Gud vill att jag ska vara och den kallelse Han har på mitt liv!

Hela den här grejen med att planera flytten och resan och allt har lärt mig väldigt mycket om vad det är att lita på Gud. Jag skulle aldrig ha vågat tacka ja om det inte vart för att jag vet att jag kan lite på att Gud löser allt till det bästa och att Han kommer att ta mig igenom allt.
Jag vet att när jag står där på flygplatsen i Sydney och inte vet vart jag ska ta vägen eller vad som väntar mig så står Jesus bredvid och säger: "Då så, då går vi! Kommer bli grymt det här!"

Jag är redo därför att Gud är redo...

Bless // Fanny

Eftersom ja int skriver...

...kan ja ju tipsa om nå annat att läsa ;)

"Blogtastic" är ett inlägg på Hillsong Collected skrivet av Lucille Houston om att göra sitt bästa även när livet är tungt. I början står det lite annat men det är också värt att läsa :)

Njut av detta och läs andra inlägg där också. De finns en hel del gobitar ;)

Ha en bra vecka :)

Bless / Fanny

bones

You can take my dry bones, breathe life into this skin
You called me by name, raised me to life again
You can calm the oceans, speak peace into my soul
Take me as I am, awaken my heart to beat again
Oh, Jesus, oh Jesus, oh Jesus, alive in me
You move in the unseen, You set the captives free
As I stand and sing, You're breaking the chains off me
Breathe in me Your life, I can feel You are close now
I can never hide, You are here and You know me
All I need is You and I love You, I love You, I love You, I love You
Breathe in me Your life 'til Your love overtakes me
Open up my eyes, let me see You more clearly
Falling on my knees 'til I love like You love, like You love me, I love You
(Text & musik: Joel Houston & Jill McCloghry)

Ett ord: Jesus! Texten säg de mest.

Breathe in me Your life 'til Your love overtakes me...

"Andas Ditt liv in i mig tills Din kärlek tar över mig." Vilken bön! Förstå att va helt fylld av Jesu kärlek! De måste ju utan tvekan va de bästa som finns! Ha man de behöv man int nå annat skull ja tro...
Ja tro att Guds kärlek är kärnan i vår själ, kärnan i vilka vi är och hur vi mår. Utan Guds kärlek skull då mitt liv va helt tomt och skumt och mest troligt brutalt tråkigt.
Guds kärlek är ärlig, förlåtande, vacker och allt va goda ting är.

Falling on my knees 'til I love like You love, like You love me, I love You

Falla på knä till jag älskar som Jesus älskar? Wow, ja kom va på mina knän tills ja joina Han i evigheten. Ingen kan älska som Jesus! Men däremot kan man öppna sig för Hans kärlek så man kan ta del av den och ge av den till andra. De är ganska coolt! Han fyller på mig med kärlek för att ja ska kunna ge kärlek till andra och allt bara för att Han ÄLSKAR oss med hela sitt väsen! AMEN!

Bless / Fanny

Just sayin...

"Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina."
-Johannesevangeliet 17:9

Och de här står Jesus och säger! HALLÅ!!! Hur coolt ä int de! Min Gud BER för mig! Min Gud älskar mig SÅ mycket att Han ber för mig!
De ä en väldigt cool känsla eftersom ja vet att bön funkar.

Bön ä ett samtal me Gud, ungefär som att ha ett samtal me din kompis. Gud helar, Gud skyddar, Gud älskar, Gud räddar, Gud styrker... Gud gör så mycket, bara man pratar me Honom. Han hjälper till även när man int ha bett om de heller (den mänskliga naturen ä allt bra skum, varför be man bara int?!).

Min Gud ber för mig!

Bless // Fanny

Tips

Okej, ja ä käss på de här... men ja kanske skärper mig nu... Fast ja skull int hoppas för mycket. Har viktigare saker för mig än att blogga...

Anywho, ja tänkte tipsa om en riktigt bra blog site. Hillsong Church ha en riktigt bra blog site som heter Hillsong Collected Blog Site
Dom lägg ut massa riktigt bra blogg inlägg som folk från hela världen skriver. Allt från musikaliska tips, uppdateringar från konferenser till djupa funderingar om livet och tron och ledarskap. RIKTIGT bra!

När ja ändå ä på gång kan ja ju tipsa om en annan Hillsong blogg också:P

På Hillsong Uniteds sida ha dom en blogg med bilder och filmer. Tjenare! Riktigt fräna bilder, ganska enkla många men riktigt riktigt coolt komponerade. Kan fungera bra som inspiration eller bara va kul och titt på :)

Så, nu ha ja då gjort nåt här ;)

Blessings :) // Fanny

aftermath

The skies lay low where You are; on the earth You rest Your feet
Yet the hands that cradle the stars are the hands that bled for me
In a moment of glorious surrender; You were broken for all the world to see Lifted out of the ashes; I am found in the aftermath
Freedom found in Your scars; in Your grace my life redeemed For You chose to take the sinner's crown as You places Your crown on me
In that moment of glorious surrender, was the moment You broke the chains in me Lifted out of the ashes; I am found in the aftermath
And in that moment You opened up the heavens to the broken, the begger and the thief Lifted out of the wreckage; I find hope in the aftermath
And I know You're with me Yes, I know You're with me here and I know Your love will light the way Now all I have I count it all as loss, but to know You and to carry the cross Knowing I'm found in the light of the aftermath
(Text och musik: Joel Houston)

And in that moment You opened up the heavens to the broken, the begger and the thief...

Jag läser för tillfället en bok som heter "Kom som du är" och den pratar om hur man som kyrka ska kunna va öppen för alla och hur vi ska kunna hjälpa varann. Men de den prata mest om är hur Gud kan hjälpa en. Guds yttersta sätt att hjälpa oss på (de och Den Helige Ande) va när Hans son, Jesus, dog för oss på ett kors. I det ögonblicket, när Han dog, när Han tog sitt sista andetag, när Han drog all skit som den här världen och alla människor någonsin upplevt och gjort genom sig, öppnade Han himlen för "the broken, the begger and the theif". Han öppnade himlen för alla som är villiga att ta emot Honom som sin räddare, alla som är villiga att låta Honom hjälpa dom...

Lifted out of the wreckage; I find hope in the aftermath...

"Lyft ut ur spillrorna; jag finner hopp i efterdyningarna" först så vill ja bara säg att de int finns nå bra ord på svenska för "aftermath", alla ord är fula eller skumma. När mindre bra grejer (eller helt värdelösa saker) händer i ens liv är de lätt att tappa hoppet. Man bli lätt nedstämd och bitter och tyck att livet i allmänhet suger. Men ja tro att man kan få hopp i de som kom efteråt. Efter all smärta, efter all gråt och efter allt de värdelösa. "Efter regn kommer solsken" eller hur? Jag tror att när ja ha de tungt och livet int riktigt gå som ja hade tänkt, då kan Gud lyfta mig ur spillrorna och ge mig hoppet tillbaka. Konsekvenserna som kom efter nå tungt är ganska olika men ja tro verkligen att Gud kan vända allting till nå gott. Att när vi ta itu med de som kom efter så lyfter Han upp oss och hjälper oss att reda ut de som behövs redas ut och återställa de som behövs återställas...

Now all I have I count it all as loss, but to know You and to carry the cross Knowing I'm found in the light of the aftermath

bless // Fanny

bild: http://hillsongunited.com/blog

Någonting Större 2011

De finns saker som bara gör en glad, en riktigt bra konferens/festival är en sån grej!

Torsdag ca kl 07.20 bar de iväg (förlåt, de va ja som låg efter...tjejer alltså...)
Jag och Jonathan åkte till Ume och shoppade loss en stund. Eller ja, han handlade o ja försökte va smakråd, måste säga att vi tillsammans lyckades bra med våra uppdrag ;)
Ja fick faktiskt med mig lite grejer jag med, lite smått och gott ;)
Kl 16 va de incheckning i Vännäs på Någonting Större.
Öppningsmöte kl 18.30, mycket bra! Sen konserter: Terese Fredenwall och Josh Wilson. Båda mycket bra :) Josh Wilson va verkligen nå utöver de vanliga, killen har SKILLS!
Fredag va första mötet kl 10 och sen flöt de på me semenarium kl 13, workshop kl 14.30, middag och sen möte kl 18.30. På kvällen va de konserter. Liquid Ham, as roliga snubbar, hel skum instrumental musik när man tänker efter men vi hade SÅ kul! Sen kom de ja hade väntat på: SOULIT! Dom va exakt så bra som ja minns, om inte bättre! (Såg dom på Unite i Ume för typ 3 år sen.) Ja och Emma hade extremt kul där vi dansade runt :) Soul ftw!
Lördag såg schemat ut som på fredagen fast istället för Liquid Ham och Soulit va de Safemode, Everfound och Run Kid Run som stod för musiken. För att va ärlig så lämnade vi Safemode konserten i ett tidigt skede, vi ville behålla vår hörsel om man säger så... ;) Däremot va dom andra helt okej att lyssna på :) Lite mer i min smak om man säger så.
Idag, söndag, va de gudstjänst kl 11. Och hejsan vilken gudstjänst sen! Så ljus, så fylld av Gud och så ärlig, helt tokbra! Sen va de mat och hemfärd som gällde, int så mycket att berätta där :P

Talarna va helt så bra! Patric Forsling, Linnea och Mattias Sennehed, Hanna Möllås (as rolig), Klas Johansson och André Bertilsson va dom jag hörde. Alla hade så mycket bra att säga och allt gav en något att tänka på, helt klockers!
Lovsången under mötena leddes av Be och Le. Så skönt med ett lovsångsteam som verkligen, verkligen, verkligen ha fokus på Gud! Inte på musiken, inte på församlingen, inte på hur bra dom sjunger eller hur låtarna arrangeras (även om dom musikaliskt sett också var väldigt, väldigt skillade), utan på Gud och vad Han har att ge! Tokigt skönt är de när folk fokuserar på de som är viktigt :)

Ja, man kan säga att jag har haft en BRA helg! Mycket folk, många möten, bra budskap, ärlig lovsång, go musik och lite sömn! PRECIS som de ska va!:D

Hoppas att du hade en lika bra helg :)
Bless // Fanny

rhythms of grace

My life is a light for Your cause, my will laid aside for Your call
And reserved are the depths of my heart; only for You
I'm caught in the rhythms of grace; they overcome all of my ways
Realigning each step everyday; to live for Your glory
There's none beside You, God. There's none beside You, God.
You're there in the dark of the night, while holding the sun and it's light
Through the triumph and trials alike; there's no-one beside You
Your voice called the stars by their name, 'cause You whispered them all to their place
To testify of Your wonder and praise, both now and forever
There's none beside You, God. There's none beside You, God.
I live my life to shine Your light, 'cause there's none beside You, God
No eye has seen, no ear has heard, the depths of Your love, Lord
No mind can fathom the love You deserve, how great You are
(Text och musik: Chris Davenport & Dean Ussher.)

My life is a light for Your cause, my will laid aside for Your call and reserved are the depths of my heart; only for You...

Att vara kristen är att vara ett "Jesus-ljus". I bibeln står det om att Jesus är världens ljus och eftersom vi har Honom på insidan så är vi tänkte att vara "Jesus-ljus" för världen. Att vara ett ljus betyder att man har en kärleksfull attityd, att man SER andra människor och att man bryr sig om andra - att visa på sin tro! "Actions speak louder than words" kan vara väldigt sant. Ibland behöver man inte prata om Jesus för att folk ska förstå att det är ett sådant ljus man är för att man visar det genom handlingar istället.
Att vara kristen handlar också om att lägga ner sin egen vilja för att följa Guds väg för ens liv. I kyrkan säger man att man har en "kallelse" - Gud har kallat oss till olika saker i livet. Vissa ska hålla på med musik, andra ska undervisa. Vissa ska leda kyrkan, andra ska laga mat och utfodra ungdomarna (MYCKET MYCKET viktigt, ja skulle må kässt utan alla fantastiska människor som lagar mat på läger och i kyrkan). Ja, du fattar. Och när man blir kristen så väljer man att följa Guds väg med ens liv och det är SÅ BRA! Livet blir både INTRESSANT och ROLIGT!

Through the triumph and trials alike; there's no-one beside You...

Det är lätt att tro på Gud när livet är på topp och man är glad, det är inte riktigt lika lätt när man har det tungt och när livet är en uppförsbacke. Men det är lika viktigt att tycka att det inte finns någon annan än Gud både när livet är fantastiskt och när det är surt. Man behöver Honom oavsett hur livet ser ut. Man behöver Honom att dela sin glädje med och man behöver Honom att bära en när man är på väg att falla. Hur livet än ser ut så finns det INGEN utom Gud!

No eye has seen, no ear has heard, the depths of Your love, Lord
No mind can fathom the love You deserve, how great You are...

Om vi vill, lär vi känna Gud lite till varje dag men ingen kommer någonsin till fullo förstå hur djup Hans kärlek till oss är eller hur stor Han faktiskt är. Och vet du vad?! Det gör mig inget, det betyder bara att jag hela tiden får upptäcka hur mycket Han älskar mig, hur stor Han är och vem Han är och jag får hela tiden lära mig nya saker om den ENDE guden! Fantastiskt!

Ha en tokigt bra onsdag! Bless! // Fanny

Like an avalanche

Beautiful God, laying Your majesty aside; You reached out in love to show me life
Lifted from darkness into light, oh
King for a slave, trading Your righteousness for shame, despite all my pride and foolish ways
Caught in Your infinite embrace, oh
And I find myself here on my knees again caught up in grace like an avlanche
Nothing compares to this love, love, love burning in my heart
Saviour and friend, breathing Your life into my heart; Your word is the lamp unto my path
Forever I'm humbled by Your love, oh
Take my life, take all that I am, with all that I am I will love You
Take my heart, take all that I have
Jesus, how I adore You
(Text & musik: Joel Houston & Dylan Tomas)

Beautiful God, laying Your majesty aside...

För 2000 år sen blev en man misshandlad och hängd på ett kors. En man som var Guds Son. Vår pastor brukar säga (och säkert andra också) att Jesus var 100% människa och 100% Gud, helförvirrande och helt coolt på samma gång! Han är 200%!
Hur kan en man som ÄR Gud bli misshandlad och hängd på ett kors? För att Han la av sig all sin härlighet och allt sitt majestät för att dö på ett kors för att du ska få liv! Hallå, massivt eller vad?!

King for a slave, trading Your righteousness for shame despite all my pride and foolish ways...

Jesus är en kung som bytte sin rättfärdighet mot skam för vår skull, trots att vi är stolta och beter oss som... Ja, du fattar poängen. Jesus är en kung som bryr sig mer om sitt folk än om sitt egna anseende. Jesus är en kung som skulle och har gjort allt för DIG, MIG och ALLA ANDRA!

Saviour and friend, breathing Your life into my heart...

Folk frågar ibland varför jag är kristen, de här är en av anledningarna. När man tar emot Jesus som sin kung så tar man emot Honom i sitt hjärta och Han börjar andas sitt liv in i en. Man börjar förändras från hjärtat, inifrån och ut. Att Jesus andas sitt liv in i mitt hjärta är det bästa man kan vara med om! Man får ett helt nytt sätt att se på livet och världen omkring sig.

And I find myself here on my knees again, caught up in grace like an avalanche...

Någonting som händer flera gånger under ett kristet liv är att man hittar sig själv på knä inför Gud i en lavin av nåd. (Texten är så bra tycker jag.) Kanske inte alltid bokstavligt men ibland översköljer Guds nåd en helt oväntat, och jag älskar det! Hans nåd översköljer oss hela tiden, ibland blir man bara mer medveten om det.
Nåd handlar om förlåtelse och MASSOR av kärlek! Gud förlåter och förlåter och förlåter, igen och igen och igen och så häller Han kärlek och kärlek och kärlek över oss, igen och igen och igen!

Take my life, take all that I am, with all that I am, I will love You!
Take my heart, take all that I have, Jesus, how I adore You!

Jag ger mitt liv till Gud varje dag bara för att jag vet vilken fantastisk Gud Han är, hur mycket Han älskar mig och alla andra och hur jag inte skulle klara mig utan Honom och Hans nåd!

Blessings :) // Fanny

Sol och skinjackor

Okej, ja ä käss på de här... Förlåt... Ointressant blogg... De roliga ä att ja ha skrivit ett inlägg som finns på en annan dator men bara int lagt upp de.

Men då kan ja ju uppdatera me va som händer annars för en gångs skull ;)

Våren börjar se fin ut i Villis och ja tycker om solen.. mycket! Vi planerar [b]onfire 2011 för fullt! Ser fram emot de, kommer bli awesome!

I helgen åkte jag med mina föräldrar till Uppsala. På lördagen åkte ja till Stockholm, mamma till Märsta och pappa till Örebro med några av sina systrar för att fira sin andra syster. Ha! Den här familjen alltså.

Ja hade i alla fall en grundligt bra dag i Stockholm med Evelina! Såå mysigt! Vi gick runt på stan och åt jättegod mat och fikade för JÄTTE MÅNGA pengar men de va de värt ;)
På kvällen hängde vi lite hos Marta, Frida och Elina där ja skull sova. Mycket trevligt :)
Söndagmorgon åkte jag in till Medborgarplatsen och Göta Källare där jag träffade Evelina och gick på Hillsong Stockholm möte kl11! Så bra! Fick träffa Miken också vilket va trevligt :)

De va precis en sån helg som ja behövde :) Få åka bort, rensa hjärnan och bara mysa med världens bästa Evelina! Tack Gud för livet och vännerna som de innehåller!

Ska försöka bli bättre att uppdatera här :P

Bless // Fanny

go

In the Father there is freedom, there is hope in the name that is Jesus
Lay Your life down, give it all now; we are found in the love of the Saviour
We've come alive in You; set free to show the truth
Our lives will never be the same
We're giving it all away, away
We're giving it all to go Your way
We are sold out to Your calling; everything that we are for Your glory
Take our hearts now, have it all now; let our lives shine the light like the morning
Roll back the curtains from our eyes and now we can see You
Show us Your way, Your truth and life
We offer our lives to bring You fame; we're caught in Your freedom
We're caught in Your freedom
(Text och musik: Matt Crocker)

Än en gång handlar det om att ge sitt liv för Jesus och vad Han har tänkt för mig.
Jag kan förstå att folk tycker det låter konstigt när man säger att man ger sitt liv för Jesus. Ge sitt liv för någon man inte kan se eller ta på? Ja, man kan kanske inte se Honom fysiskt eller ta på Honom men Han är alltid närvarande. Man känner det på insidan, man ser det i naturen och i alla små (och stora) mirakel som händer i ens eget och andras liv hela tiden.

"We've come alive in You; set free to show the truth."

Det är ganska kaxigt ändå att säga att "vi är fria för att visa sanningen. Men sanningen är den att vi som kristna faktiskt har sanningen; Gud, det som står i Bibeln (Guds ord), Jesu kärlek osv. osv. För oss som kristna är ett av uppdragen att visa sanningen, alltså Gud och allt vad Gud står för.

"We're giving it all away, away, we're giving it all to go Your way."

Jaha och vad menas med det här nu då? Jadu, exakt vad det står egentligen. Jag ger ALLT för att gå Jesus väg. Det betyder att man sätter Honom före allt annat, andra före sig själv och Guds vilja före sin egen. Det betyder att man är villig att offra komfort och materiella saker för att gå Guds väg och göra Hans vilja. Jag säger inte att alla kristna måste sälja allt dom har för att kunna följa Gud, vissa har blivit välsignad med mycket och använder det till att ge till dom som har mindre. Men man måste vara beredd på att offra vissa saker ibland, det kan göra ont men det blir ändå alltid bra tillslut.

"We offer our lives to bring You fame."

I slutändan tror jag att det är det här det kristna livet kommer ner till. Att jag ger mitt liv och det jag har för att göra Jesus känd. Det kan låta galet men när man väl har bestämt sig för att ta emot Jesus i sitt liv blir det mer naturligt att man tycker det är okej och det blir mer självklart i ens liv och ens tankesätt.

När man lever för Gud, när man ger det man har (materiella saker, talanger, kunskap osv.) för att göra Honom känd blir livet aldrig mer det samma! Det blir så mycket bättre!

Bless :) // Fanny