I Chapel (skolans egna gudstjänst) igår, tisdag, så va ja med i kören som vanligt och helt plötsligt från ingenstans så slog de mig; "när i hela världen blev de naturligt/vardag att gå in i Hillsong City Campus, Sydney, Australien och joina kören, göra de som ska göras och va en del av den här kyrkan?" Helt ärligt; ja tänk int på att de är Hillsong längre, int som ja gjorde förr när ja hörde namnet Hillsong. De är "bara" min kyrkan, de är "bara" min skola, de är "bara" Hillsong nu för tiden...
Ja tro att de är Guds grej att ja, och många med mig, ha börjat få den känslan av att vara här! Hillsong kyrkan/skolan är inte bara en byggnad, de är ett hem och Guds hus.
Vi pratar mycket om att kyrkan är vårt hem och om att vi är en familj. Ja tro int att ja nånsin ha förstått de konceptet helt och fullt förut. Men de är så sant! Vi som kyrka är en familj, ett hem! "When you win, I win! When they win, we win!"
Gud ha lagt på våra lärare/ledare/pastorers hjärtan att kyrkan ska kännas som hemma och att man alltid ska känna sig välkommen där och personligen tyck ja verkligen att dom lyckas! Dom lyckas överföra den visionen på alla andra också, vilket är helt underbart! Fyra veckor och de känns likadant att kliva in i Hillsong som Vilhelmina Missionskyrka (i alla fall från detta perspektiv)!
Den här kyrkan är trots allt tokigt mycket större än Missions och funkar på ett helt annat sätt och ändå känns de helt naturligt att va där!
De är fantastiskt att Missions hemma ha samma tanke; kyrkan ska va en plats där man känn sig hemma och dit man kan komma va som än händer! De är som att ha två HELT (och ja menar HELT) olika kyrkor som ha samma hjärta; Gud och människor!
Vilken välsignelse att ha två kyrkor som känns som "hemma"! Gud är allt bra fantastisk!
Blessings and hugs! // Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar