Hemlängtan...

Och där trodde du att ja skulle börja med att skriva att ja längtar hem, men tji fick du :P

Varje dag är de åtminstone en person här nere som säger till mig att dom längtar hem. Varje dag är de åtminstone en person som skriver på FB att dom saknar någon. Varje dag träffar ja någon som kämpar med att vara här. Varje dag...

Den senaste tiden ha ja verkligen insett hur välsignad ja är i och med att ja int längta hem så galet mycket. Visst längtar ja hem i mellanåt men ja kan ärligt säga att; Sverige, ja kan int påstå att ja saknar dig.
De finns vissa delar av Sverige ja saknar, som till exempel priset på matvaror; allt är tok dyrt här! Och lilla Villis och att bara kunna ta en promenad.
Men annars, Australien funkar alldeles utmärkt.
Visst saknar ja folk hemma! De är alltid nån ja saknar men de är int med samma intensitet som många andra här ha ja märkt. De är int de att ja int tyck om er, ja tro att de kom av att 1. ja vet att Gud vill ha mig här just nu och då kan ja vila i de. 2. Ja vet att ni finns där för mig även fast ja är på andra sidan jordklotet och ja vet att ni finns kvar när ja kom hem.

Ja upptäcker i stort sett varje dag vilken välsignelse kyrkan hemma ha vart, allt ja ha lärt mig där. Alla kulturer som ha kommit och gått, alla människor som ha lämnat avtryck i mitt liv. Alla människor som välsignat/välsignar mig med sin vishet och sin råd.

Underskatt aldrig de du ha, se välsignelserna i de lilla och lita på att Gud ha koll på läget!

Hugs and blessings // Fanny