Skulle du tro mig om jag kom till dig och sa att någon har uppstått från de döda? Att någon som var förklarad död och begraven hade kommit och hälsat på mig? Troligtvis inte, eller hur!? Det är omöjligt att uppstå, det är omöjligt att leva om man en gång har dött... Men Jesus uppstod ju, för 2000 år sedan klev Han ur sin grav.
Om det är omöjligt, vad är det då som fått flera miljarder människor att tro på detta? Vad är det som fått människor att ropa Jesu namn i förtvivlan och glädje? Vad är det som fått alla dessa folk att böja knä och bekänna Gud som deras Herre?
Många pratar om kristendom som en religion men det är egentligen en relation! Vi gå int omkring och tro på en högre makt som aldrig visa sig, en högre makt som kräver saker av oss. Vi gå omkring med en relation till Gud som skapat ALLT, till Jesus som dog för vår synd och till Helige Ande som blev sänd som hjälpare. Varje dag pratar vi med Gud, genom bön, genom tankar, genom lovsång. Varje dag talar Han till oss, ibland tydligt, ibland så vi kanske inte upptäcker det fören senare. Vi har en relation till någon som älskar oss över allt annat! Relationen till Gud är precis som relationen till en kompis; ni pratar, skrattar, gråter, klagar... Skillnaden är att det är djupare, det är gudomligt och det är underbart! Jag kan gå till Gud när jag är glad och tacka för allt gott men jag kan lika gärna gå till Gud när jag är ledsen eller arg. Det har hänt mer än en gång att jag har skällt ut Gud för något som hänt, eller för något som en annan människa har gjort mot mig men varje gång slutar det med att jag måste ge med mig och inse att det inte hjälper att skälla på Honom, jag måste ta tag i situationen.
Det här är anledningen till att så många människor är kristna; relationen som inte kan jämföras med någon annan! Relationen som ger mycket mer än den tar! Relationen som man upplevt i hjärtat och som, när den väl kommit igång, aldrig egentligen lämnar en :)
Ha ett tokunderbar vecka :) // Fanny
Om det är omöjligt, vad är det då som fått flera miljarder människor att tro på detta? Vad är det som fått människor att ropa Jesu namn i förtvivlan och glädje? Vad är det som fått alla dessa folk att böja knä och bekänna Gud som deras Herre?
Många pratar om kristendom som en religion men det är egentligen en relation! Vi gå int omkring och tro på en högre makt som aldrig visa sig, en högre makt som kräver saker av oss. Vi gå omkring med en relation till Gud som skapat ALLT, till Jesus som dog för vår synd och till Helige Ande som blev sänd som hjälpare. Varje dag pratar vi med Gud, genom bön, genom tankar, genom lovsång. Varje dag talar Han till oss, ibland tydligt, ibland så vi kanske inte upptäcker det fören senare. Vi har en relation till någon som älskar oss över allt annat! Relationen till Gud är precis som relationen till en kompis; ni pratar, skrattar, gråter, klagar... Skillnaden är att det är djupare, det är gudomligt och det är underbart! Jag kan gå till Gud när jag är glad och tacka för allt gott men jag kan lika gärna gå till Gud när jag är ledsen eller arg. Det har hänt mer än en gång att jag har skällt ut Gud för något som hänt, eller för något som en annan människa har gjort mot mig men varje gång slutar det med att jag måste ge med mig och inse att det inte hjälper att skälla på Honom, jag måste ta tag i situationen.
Det här är anledningen till att så många människor är kristna; relationen som inte kan jämföras med någon annan! Relationen som ger mycket mer än den tar! Relationen som man upplevt i hjärtat och som, när den väl kommit igång, aldrig egentligen lämnar en :)
Ha ett tokunderbar vecka :) // Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar