"De är dom små sakerna som räknas!"
Oj, så sant de är! De är verkligen dom små sakerna som räknas. De kan va ett sms, ett leende, ett "hej", till och med en blick, men dom små sakerna räknas. Dom små sakerna man gör kan ha så stor betydelse, en liten handling kan verkligen rädda liv. Man kan bli så glad av så små saker. De krävs verkligen inte mycket egentligen för att göra någon annan glad :) Så varför gör vi int de där lilla oftare? Ja ha ingen som helst aning... De enda ja vet är att när man väl gör dom där små sakerna bli folk så glada och då bli man ju själv glad också :) Win-win situation liksom :P
I lördags på Go! så kom Cecilia och Amelia upp till mig och sa: "Fanny, vår favorittjej!" Ja tänkte då direkt; "ånej, va är de nu då...?" Men dom ville låna bilen, vi körde mammas och pappas bil så ja hade som ansvaret, till att köra en tjej till Vännäs för att hon skull med tåget. Eftersom ja visste att Jonathan skull köra och ja tyckte att tjejen skull få stanna på Go! så länge som möjligt (annars hade hon måsta åka dit flera timmar i förväg för att bussarna int gick) så sa ja att de gick väl bra. Senare på kvällen kom dom och gav mig en låda Toffefi (hur stavas de?). Så söta dom va, de va en sån där liten sak som gjorde mig jätteglad :) Själv kände ja int att ja hade gjort så mycket eftersom ja int hade kört dom utan bara lånat ut mina föräldrars bil men dom uppskatta de :) Dom va så söt som kom och gav mig den där och de va verkligen egentligen ingen stor sak men den gjorde mig väldigt glad :)
Hela förra veckan va fylld av såna små saker, sms, skratt etc. Ja tänkte int på de då men ja kom å tänka på de nu och ja måst säga att för att ha vart en så jobbig vecka med massa skolarbete och massa annat att tänka på så va de ändå en bra vecka. Mycket pågrund av "dom små sakerna!"
Oj, så sant de är! De är verkligen dom små sakerna som räknas. De kan va ett sms, ett leende, ett "hej", till och med en blick, men dom små sakerna räknas. Dom små sakerna man gör kan ha så stor betydelse, en liten handling kan verkligen rädda liv. Man kan bli så glad av så små saker. De krävs verkligen inte mycket egentligen för att göra någon annan glad :) Så varför gör vi int de där lilla oftare? Ja ha ingen som helst aning... De enda ja vet är att när man väl gör dom där små sakerna bli folk så glada och då bli man ju själv glad också :) Win-win situation liksom :P
I lördags på Go! så kom Cecilia och Amelia upp till mig och sa: "Fanny, vår favorittjej!" Ja tänkte då direkt; "ånej, va är de nu då...?" Men dom ville låna bilen, vi körde mammas och pappas bil så ja hade som ansvaret, till att köra en tjej till Vännäs för att hon skull med tåget. Eftersom ja visste att Jonathan skull köra och ja tyckte att tjejen skull få stanna på Go! så länge som möjligt (annars hade hon måsta åka dit flera timmar i förväg för att bussarna int gick) så sa ja att de gick väl bra. Senare på kvällen kom dom och gav mig en låda Toffefi (hur stavas de?). Så söta dom va, de va en sån där liten sak som gjorde mig jätteglad :) Själv kände ja int att ja hade gjort så mycket eftersom ja int hade kört dom utan bara lånat ut mina föräldrars bil men dom uppskatta de :) Dom va så söt som kom och gav mig den där och de va verkligen egentligen ingen stor sak men den gjorde mig väldigt glad :)
Hela förra veckan va fylld av såna små saker, sms, skratt etc. Ja tänkte int på de då men ja kom å tänka på de nu och ja måst säga att för att ha vart en så jobbig vecka med massa skolarbete och massa annat att tänka på så va de ändå en bra vecka. Mycket pågrund av "dom små sakerna!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar