Tårar?

"Själen skulle sakna regnbåge om inga tårar fanns" sa John Vance Cheney. Jag vet inget om den mannen men jag tyckte att det han sa just där var väldigt bra! Att gråta är för mig att lätta på trycket i själen. Jag är inte en sådan person som gärna pratar om mina problem och när jag har det jobbigt brukar jag ofta hålla det för mig själv, även om jag vet att vissa av mina vänner kan se det på mig. Vad jag brukar göra är att prata med Gud, ofta skälla på Han, när det är lite tufft och sedan gråter jag en skvätt. När allt sedan är över så inser man att "oj, jag behövde få gråta ut!". Att gråta ut behöver inte betyda jag-måste-nu-öppna-hela-mitt-liv-för-någon, ibland gör det det och det kan vara skönt, men ibland kanske man bara behöver gråta för sig själv. Ibland behöver man gråta och skrika på Gud för att man inte förstår livets gång och alltihop är helt okej! (Det betyder inte att Gud ville att jag skulle må skit just då, det vill Han väl aldrig, men av någon anledning har vi ändå en tendens att skylla allt på Han.)

Kelly Clarkson har en låt som heter "If no one will listen" och första versen går:
Maybe no one told you; there is strenght in your tears. So you fight to keep from pouring out! But what if you unlock the gate that keep your secret soul, do you think that there's enough you might drown?
Och hon har så rätt, det finns styrka i tårar, styrkan ligger i att när man gråter så tillåter man sig själv att känna den smärta som födde tårarna. Och jag tror att när vi misslyckas eller när vi har det tungt så går vi ur den perioden starkare än när vi gick in i den. "Man lär av sina misstag" och det är så sant tror jag. Jag tror att tårarna gör oss starkare! De är det som tillåter oss att känna smärtan (eller ibland också glädjen) och när vi har fått gråta lättar trycket över hjärtat och vi går därifrån några erfarenheter rikare :) Om vi inte skulle gråta skulle det inte finnas något som kunde få fram vår själs regnbåge och en själ utan regnbåge...? Hur skulle det vara?

Bless // Fanny