Idag har jag vart tokigt effektiv trots att jag klev upp kl. närmare-elva-än-jag-hade-planerat. Jag började med att plocka ihop på mitt rum (det var kläder fulla soffan av någon anledning), sedan dammtorkade och dammsugade jag rummet också. Efter det tog jag mig an både min toa uppe och toan nere, sedan ringde syster och undra om vi skulle hitta på nå. Det slutade med att jag, syster, systerson och pappa for med tårta till Farmor och höll henne sällskap en stund. Så fort jag steg innanför dörren hemma igen drog jag på mig regnbyxor och joggingskor och gick på en långpromenad. Men det regnade aldrig direkt, skvittra lite bara... Nu är jag lite trött och slut och tänker inte göra något mer vettigt idag tror jag :P
Den här veckan har känslorna svallat även om jag är extremt duktig på att dölja det har jag upptäckt :P Veckan har bestått av en massa saknad. Jag skrev ju i det förra inlägget hur mycket jag saknar dragracingen nu när hösten har börjat men jag har saknat mer än så. Jag har saknat hela sommaren, att springa runt i kjol och bara finnas till, att jobba på Sommargården! Jag saknar Lappis, allt folk, att lovsjunga Gud med 500 andra ungdomar och att få höra all bra undervisning. Jag saknar att man inte behöver fundera på hur man ska hinna med allt för man har typ all tid i världen. Men mest av allt har jag saknat människor! Jag har saknat "my partner in crime" som nu studerar i Stockholm. Jag insåg i veckan hur tokigt mycket jag kommer sakna henne i höst, hur vi tänker på samma sätt, hur vi skrattar åt samma saker och hur galna vi blir när vi inte har sovit ordentligt;) Jag pratade med henne över internet igår och då kom det över mig mer än någonsin. Kommer sakna hur tryggt det alltid var att ha henne att bolla saker med:) Tur att det finns telefoner :) Jag saknar en viss annan underbar vän som är nere i Uppsala nu också, det blir tomt utan hennes foton och skratt blandat med djupa samtal. Sen att titta på alla dragracing bilder och tänka på dragracingen fick mig att sakna min bror så otroligt mycket, men han har det nog bra där han är nu, troligtvis bättre än någon av oss här nere kan ha och det är ju en tröst :)
Nu hoppas jag med allt jag har att den här hösten tänker gå fort! Men som det ser ut nu så verkar det inte tyvärr så... Jag vill avsluta allt i skolan och bara bli färdig med allt och få gå vidare med livet. Kom på idag också att vi får se hur mycket fritid (tid till Lappis och dragracing alltså) man får nästa sommar, man måste väl jobba hela tiden :( Måste ju spara pengar till nästa höst, speciellt om jag ska göra det där jag vill just nu, då behövs det nog en del...
Oj vad jag svamlar men jag känner bara för att skriva av mig just nu så det finns risk för en hel del inlägg framöver ;)
Bless // Fanny
Den här veckan har känslorna svallat även om jag är extremt duktig på att dölja det har jag upptäckt :P Veckan har bestått av en massa saknad. Jag skrev ju i det förra inlägget hur mycket jag saknar dragracingen nu när hösten har börjat men jag har saknat mer än så. Jag har saknat hela sommaren, att springa runt i kjol och bara finnas till, att jobba på Sommargården! Jag saknar Lappis, allt folk, att lovsjunga Gud med 500 andra ungdomar och att få höra all bra undervisning. Jag saknar att man inte behöver fundera på hur man ska hinna med allt för man har typ all tid i världen. Men mest av allt har jag saknat människor! Jag har saknat "my partner in crime" som nu studerar i Stockholm. Jag insåg i veckan hur tokigt mycket jag kommer sakna henne i höst, hur vi tänker på samma sätt, hur vi skrattar åt samma saker och hur galna vi blir när vi inte har sovit ordentligt;) Jag pratade med henne över internet igår och då kom det över mig mer än någonsin. Kommer sakna hur tryggt det alltid var att ha henne att bolla saker med:) Tur att det finns telefoner :) Jag saknar en viss annan underbar vän som är nere i Uppsala nu också, det blir tomt utan hennes foton och skratt blandat med djupa samtal. Sen att titta på alla dragracing bilder och tänka på dragracingen fick mig att sakna min bror så otroligt mycket, men han har det nog bra där han är nu, troligtvis bättre än någon av oss här nere kan ha och det är ju en tröst :)
Nu hoppas jag med allt jag har att den här hösten tänker gå fort! Men som det ser ut nu så verkar det inte tyvärr så... Jag vill avsluta allt i skolan och bara bli färdig med allt och få gå vidare med livet. Kom på idag också att vi får se hur mycket fritid (tid till Lappis och dragracing alltså) man får nästa sommar, man måste väl jobba hela tiden :( Måste ju spara pengar till nästa höst, speciellt om jag ska göra det där jag vill just nu, då behövs det nog en del...
Oj vad jag svamlar men jag känner bara för att skriva av mig just nu så det finns risk för en hel del inlägg framöver ;)
Bless // Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar