Igår, söndag, hade vi vår Album Recording här i Sydney. För de första; hallå! Hillsong Live Album Recording och där stå ja mitt i kören :D Nå så galet kul de va! För de andra; de här albumet kom bli såå bra! Låtarna är verkligen vääldigt bra och lovsångsledarnas, och hela kyrkans för den delen, hjärta är verkligen fyllt av Gud! För de tredje så hade ja en riktig uppenbarelse (som ja ha haft cirka hundraelva gånger tidigare).
I kyrkan så visar dom ibland vittnesbörd medan vi ha kollekt och i helgen hade dom ett vittnesbörd från en av Live sångarna. En av lovsångledarna. Hon berättade om nå som hänt i hennes liv och hur hon ändå valt att fortsätta sjunga lovsång genom dom svåra tiderna.
Men de som stog ut för mig i hennes vittnesbörd va att när hon pratade så sa hon int; ja är först och främst en lovsångledare. Utan; ja är först och främst en lovsångare.
Så igår när vi (kören som bestod av cirka 800 personer), lovsångsteamet och cirka 11000 människor stog där och lovsjöng Jesus med allt vi hade (tro mig, alla gav allt) så tänkte ja att de spela ingen roll om ja få leda lovsång på plattformen eller inte, så länge ja få va en lovsångare och lovsjunga Gud hela mitt liv.
Först och främst är ja en lovsångare. Punkt. Full stop. Slut diskuterat. De spelar ingen som helst roll om ingen någonsin hör mig leda lovsång, de spela ingen roll om ja "bara" få va i kören eller på golvet; så länge ja få lovsjunga så spela de absolut ingen roll i vilket sammanhang ja gör de.
Ja tro att en lovsångsledares tankesätt int kan va; åh, ja är lovsångsLEDARE! Nej, vår första tanke ska vara; ja är en lovsångare, mitt enda uppdrag är att prisa Gud! Hur de se ut spela ingen roll. Om du stå på en stor scen i en stor arena i Australien eller på en liten scen i en liten kyrka i Sverige. De spela ingen roll om du är på scen eller på golvet; ditt E N D A uppdrag är att prisa Gud med de du gör!
Med de sagt så kom ett stort ansvar med att va lovsångsledare; att leda folk in i Guds närvaro. De är ett stort ansvar och när du få chansen att göra de så ska man ta de på allvar men...
du är en lovsångare! Du är skapad för att prisa Gud!
Om man som lovsångsledare gå upp på scen och tänker; här kom ja. Nu ska vi prisa Gud och ja ska leda er! Nej. De tro ja inte på. Hela grejen är att leda folk in i Guds närvaro och om du då, som ledare, fokuserar på dig och ditt; hur ska du kunna leda folk nånstans dit du int är själv? Exakt, de gå int.
Tanken med en lovsångsledare är att hjälpa till att visa vägen. Hur ska du kunna visa vägen om du int ha gått den själv? Precis. De gå inge vidare.
Därför tyck ja så mycket om lovsången i den här kyrkan. Ledarna är ödmjuka och deras främsta fokus är Gud och människor. Dom gör allt dom kan för att människor ska få möte Gud. Varje möte. Även om de är deras femte gudstjänst den helgen; att människor ska få ett personligt möte med Gud är de viktigaste.
De är den slags lovsångsledare som ja hoppas att ja en dag ska få äran att vara.
Yet a time is coming and has now come when the true worshippers will worship the Father in the Spirit and in truth, for they are the kind of worshippers the Father seeks. - John 4:23
Blessings and hugs ;) // Fanny
måndag 31 oktober 2011
tisdag 18 oktober 2011
en välsignad livsstil
"We are blessed to show and model a higher way of life!" - Bobbie Houston
Vi hade en "Sisterhood Mega Pink Party" för att 1. vi ha en kväll lite nu och då alla kvinnor i vår kyrka från alla campus i Sydney samlas. 2. vi hade Pink Party för att de är Breast Cancer Awareness month så allting va väldigt rosa. Pastor Bobbie predikade och hon brinner verkligen för de hon pratar om och för Sisterhood.
En sak hon sa va "we are blessed to show and model a higher way of life!" och när hon sa de va de ett ord som verkligen stod ut för mig; B L E S S E D.
Ofta när vi tänk på att vi ska visa på en annan livsstil än den som världen visar, tänker vi på kallelsen som detta är över våra liv. Vi tänk på att de är vårt ansvar att visa på en annan livsstil, och de är de. Men Pastor Bobbie föreslår här en annan syn på de hela. De är int bara vårt ansvar, de är nå vi ha blivit välsignade med. Gud ha välsignat oss med att få vara förbilder för männsikor kringom oss. Vi ha blivit välsignad med att få gå före resten av världen.
Förstå vilken ära de är att Gud ha valt oss att göra de här! Att gå före världen och visa på kärlek, glädje, hopp och ljus istället för hat, depression, hopplöshet och mörker. Gud valde O S S att visa en döende, allt mer mörk, värld att de finns ett bättre liv, att de finns högre planer med människors liv än va dom tror!
Han la kärlek, glädje, hopp och ljus över våra liv som en välsignelse så att vi kan välsigna andra med samma sak och visa världen att livet int behöva va hopplöst och mörkt!
"We are B L E S S E D to show and model a higher way of life!" - Bobbie Houston
Bless // Fanny
Vi hade en "Sisterhood Mega Pink Party" för att 1. vi ha en kväll lite nu och då alla kvinnor i vår kyrka från alla campus i Sydney samlas. 2. vi hade Pink Party för att de är Breast Cancer Awareness month så allting va väldigt rosa. Pastor Bobbie predikade och hon brinner verkligen för de hon pratar om och för Sisterhood.
En sak hon sa va "we are blessed to show and model a higher way of life!" och när hon sa de va de ett ord som verkligen stod ut för mig; B L E S S E D.
Ofta när vi tänk på att vi ska visa på en annan livsstil än den som världen visar, tänker vi på kallelsen som detta är över våra liv. Vi tänk på att de är vårt ansvar att visa på en annan livsstil, och de är de. Men Pastor Bobbie föreslår här en annan syn på de hela. De är int bara vårt ansvar, de är nå vi ha blivit välsignade med. Gud ha välsignat oss med att få vara förbilder för männsikor kringom oss. Vi ha blivit välsignad med att få gå före resten av världen.
Förstå vilken ära de är att Gud ha valt oss att göra de här! Att gå före världen och visa på kärlek, glädje, hopp och ljus istället för hat, depression, hopplöshet och mörker. Gud valde O S S att visa en döende, allt mer mörk, värld att de finns ett bättre liv, att de finns högre planer med människors liv än va dom tror!
Han la kärlek, glädje, hopp och ljus över våra liv som en välsignelse så att vi kan välsigna andra med samma sak och visa världen att livet int behöva va hopplöst och mörkt!
"We are B L E S S E D to show and model a higher way of life!" - Bobbie Houston
Bless // Fanny
söndag 9 oktober 2011
when you know, you know
Är de någonting ja ha lärt mig (den hårda vägen) så är det att hjärnan och känslor kan få en ur balans nå så fruktansvärt...
Dom senaste dagarna ha helt ärligt vart ganska sega och tunga. Ja ha inte haft nån riktig energi (och inte bara för att ja ha sovit i snitt 5 timmar varje natt), en matthet som ligger mer i de psykiska än i de fysiska. Ja ha vart i kyrkan och stått i lovsång och inte känt någonting. Ja ha sjungit sånger som ha brutit mig till bitar förut och sånger som ha fyllt mig med glädje, kärlek och längtan efter Gud och inte känt eller upplevt någonting, de ha bara vart ord.
Man kan ju tro att efter både Encounter och The Statement som ha vart två höjdpunkter i vårt ungdomsarbete, där vi ha haft intima stunder med Gud, där folk ha tagit stora/svåra beslut för Honom, att ja borde va påfylld. Istället ha ja gått rakt in i en matthet som få mig att bara... finnas till.
De ha vart lite som en öken... Min attityd ha vart as kass, ja ha haft tålamod noll komma noll noll noll noll och ja ha vart ofukserad utöver.... Ja ha inte velat tjäna i kyrkan, ja ha int velat hänga med mina vänner eller ens gå till kyrkan. De ha vart en konstig, matt, tom och svår vecka...
Men på onsdagkväll på The Statement bestämde ja mig. Okej, de är tungt. Ja orkar inte riktigt, ja vill inte riktigt, ja är tom. Men, de betyder inte att Gud inte förtjänar mitt bästa. De betyder inte att Gud inte är värd A L L ära. De betyder inte att människor inte gråter varje dag för att dom inte har någon eller något. De betyder inte att barn inte "värvas" till barnsoldater. De betyder inte att kvinnan några kvarter härifrån inte gråter sig till sömns varje kväll för att hennes liv rasar samman omkring henne. Att ja gå igenom en torr period betyder inte att Gud inte är G U D !
Så, ja sa till Gud; okej, Du är Gud och även fast ja int kan känna Dig just nu och även fast ja är förvirrad så tänk ja lovsjunga D I G ! Ja tänk lyfta min händer och prisa Ditt namn, för att även om mina omständigheter ändras, är Du densamme.
Varför kan ja stå i lovsång under en period av "torka"? Därför ja är Ö V E R T Y G A D om att G U D är och var och kommer. Han är mitt förflutna och min framtid. Han är den ende guden, kungars Kung och herrars Herre. Frälsare. Vän. Pappa. Alltings ursprung. Han Ä R !
De är en övertygelse som sträcker sig bortanför och över mina tankar och känslor. En övertygelse som gå djupare och längre än omständigheter och världen. En övertygelse som du A L D R I G kan övertyga mig om nå annat!
Jag vet att jag vet att jag vet att Gud är Gud och oavsett va min period är, så är Han densamme!
De är bara en sån där; när du vet så vet du... sak.
// Fanny
Dom senaste dagarna ha helt ärligt vart ganska sega och tunga. Ja ha inte haft nån riktig energi (och inte bara för att ja ha sovit i snitt 5 timmar varje natt), en matthet som ligger mer i de psykiska än i de fysiska. Ja ha vart i kyrkan och stått i lovsång och inte känt någonting. Ja ha sjungit sånger som ha brutit mig till bitar förut och sånger som ha fyllt mig med glädje, kärlek och längtan efter Gud och inte känt eller upplevt någonting, de ha bara vart ord.
Man kan ju tro att efter både Encounter och The Statement som ha vart två höjdpunkter i vårt ungdomsarbete, där vi ha haft intima stunder med Gud, där folk ha tagit stora/svåra beslut för Honom, att ja borde va påfylld. Istället ha ja gått rakt in i en matthet som få mig att bara... finnas till.
De ha vart lite som en öken... Min attityd ha vart as kass, ja ha haft tålamod noll komma noll noll noll noll och ja ha vart ofukserad utöver.... Ja ha inte velat tjäna i kyrkan, ja ha int velat hänga med mina vänner eller ens gå till kyrkan. De ha vart en konstig, matt, tom och svår vecka...
Men på onsdagkväll på The Statement bestämde ja mig. Okej, de är tungt. Ja orkar inte riktigt, ja vill inte riktigt, ja är tom. Men, de betyder inte att Gud inte förtjänar mitt bästa. De betyder inte att Gud inte är värd A L L ära. De betyder inte att människor inte gråter varje dag för att dom inte har någon eller något. De betyder inte att barn inte "värvas" till barnsoldater. De betyder inte att kvinnan några kvarter härifrån inte gråter sig till sömns varje kväll för att hennes liv rasar samman omkring henne. Att ja gå igenom en torr period betyder inte att Gud inte är G U D !
Så, ja sa till Gud; okej, Du är Gud och även fast ja int kan känna Dig just nu och även fast ja är förvirrad så tänk ja lovsjunga D I G ! Ja tänk lyfta min händer och prisa Ditt namn, för att även om mina omständigheter ändras, är Du densamme.
Varför kan ja stå i lovsång under en period av "torka"? Därför ja är Ö V E R T Y G A D om att G U D är och var och kommer. Han är mitt förflutna och min framtid. Han är den ende guden, kungars Kung och herrars Herre. Frälsare. Vän. Pappa. Alltings ursprung. Han Ä R !
De är en övertygelse som sträcker sig bortanför och över mina tankar och känslor. En övertygelse som gå djupare och längre än omständigheter och världen. En övertygelse som du A L D R I G kan övertyga mig om nå annat!
Jag vet att jag vet att jag vet att Gud är Gud och oavsett va min period är, så är Han densamme!
De är bara en sån där; när du vet så vet du... sak.
// Fanny
torsdag 6 oktober 2011
roomies
Even though I haven't seen these girls all day today, I'm so grateful today that they're my roomies! They put up with my craziness and they laugh at my "i-did-not-think-this-through-before-i-said-it" comments. We have so much fun together at the same time as we can cry and pray together. Love you girls! So blessed that God put us together in the same apartment this year :)
söndag 2 oktober 2011
...
"Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness, that most frightens us.
We ask ourselves, who am I to be brilliant, talented, and fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small doesn't serve the world.
There's nothing enlightened about shrinking so that other poeple won't feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We are born to make manifest the glory of God that is within us.
It's not just in some of us, it's in everyone.
And as we let our own light shine, we unconciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."
- Nelson Mandela
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness, that most frightens us.
We ask ourselves, who am I to be brilliant, talented, and fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small doesn't serve the world.
There's nothing enlightened about shrinking so that other poeple won't feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We are born to make manifest the glory of God that is within us.
It's not just in some of us, it's in everyone.
And as we let our own light shine, we unconciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."
- Nelson Mandela
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)