I have nothing more

"Man vet inte vad man har förrän det är borta."
Det kan ju stämma. För vissa måste man förlora något för att inse hur bra det var, för att uppskatta det. Andra är väldigt bra på att uppskatta saker och folk dom har omkring sig.
Själv vet jag inte hur jag är, tänker inte på det så ofta men något som jag verkligen har lärt mig att uppskatta är min tro, eller snarare min Gud.
Jag har levt utan Honom och för bara något år sen hade jag en period när jag var här och Gud var för mig någon helt annanstans. (Självklart var Han nära mig, det var bara jag som var långt från Han.) Det var inte alls kul! Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.
Det här kan låta hårt men mitt liv har aldrig varit så kasst som när jag inte var nära Gud. Det är precis som att allting bara flyter på men ingenting har nån egentlig mening, så känns det. Det är då man inser hur mycket Gud egentligen gör för en och hur mycket Han egentligen betyder för en. Det är då man upptäcker att man inte har så mycket mer.
Har man en gång blivit medveten om Guds närhet är det ingen hit att bli omedveten om den igen.
Jag längtar till den dagen när jag ärligt och av hela mitt hjärta kan stå upp och säga att det enda jag verkligen har är vad Gud ger mig! Tyvärr är jag bunden av vissa materiella saker så jag är inte riktigt, riktigt hela vägen där än men jag jobbar på det :)

"I have nothing more than all You offer me! There is nothing else that's of worth to me!"

Blessings :) // Fanny