onsdag 1 september 2010

No weeping....

On that day when I see all that You have for me, when I see You face to face
There surrounded by Your grace
All my fears swept away in the light of Your embrace, where Your love is all I need
Forever I am free
Where the streets are made of gold, in Your presence healed and whole
Let the songs of heaven rise to You alone

No weeping, no hurt or pain, no suffering
You hold me now, You hold me now
No darkness, no sick or lame, no hiding
You hold me now, You hold me now

In this life I will stand trough my joy and my pain knowing there's a greater day
There's a hope that never fails
Where Your name is lifted high and forever praises rise for the glory of Your name
I'll be living for the day
Where the wars and violence sees, there creation lives in piece
Let the songs of heaven rise to You alone
- You hold me now (Hillsong)

Förra hösten var en dålig höst och helt ärligt var stora delar av förra året… mindre bra. De fanns en del ljusglimtar i Alpha, konfa, bal och student framförallt men också en del andra grejer som spontana road-trips och små helger :) I år har ja bestämt mig för att den här hösten int ska bli som förra hösten och än så länge verkar de gå bra. Men de som gjorde förra hösten så värdelös va att ja levde ett liv där ja satte Gud lite åt sidan. Ja gjorde de int me flit men de bara blev så… I år ha ja planerat att spendera kanske ännu mer tid än vanligt i kyrkan eftersom ja ska hjälpa till med de ena och de andra :)

De hänger också på min egen inställning. Självklart är ja beredd på motgångar, sånna kom ju alltid men de är va man gör me motgångarna som formar va som händer. Om ja låter motgångarna trycka ner mig och börjar tycka synd om mig själv, de är då livet bli trist och jobbigt. Om ja däremot tar motgångarna, jobbar emot dom och övervinner dom så bli livet automatiskt bättre tro ja. Självklart är de mycket lättare att spöa motgångarna om man ha Gud me sig så de ska ja se till att ha, hela tiden men samtidigt ta en dag i taget.

Jag vet att Gud bär mig den här hösten. I efterhand vet ja att Han bar mig förra hösten också men ja såg de int då och så är de, tyvärr, ibland att vi är blinda för Gud och Hans plan.

Den här sången berättar också om en dag när de int kom finnas nå ont, dåligt, sorgligt överhuvudtaget. Ja se fram emot den dagen men samtidigt vet ja att fram till dess måste ja leva mitt liv som Gud vill och som Han ha planerat för mig. Ja måste leva mitt liv som en sång till Gud, en sång som prisar Han, som ger Han all ära. En sak ha ja i alla fall lärt mig från förra året och de är att livet är ljusare och trevligare om man ha Gud med sig :) Ja vet int var du står i ditt liv men ja vet var ja är och ja vet att i alla fall mitt liv funkar mycket bättre om Gud får ha sitt att säga till om. Kanske gäller de även för ditt liv…



Hade bra :) // Fanny

Inga kommentarer: