Att det alltid ska vara så svårt! Ibland blir man fundersam över hur man tänker, hur man ser på saker och ting. Jag kom och tänka på det idag när vi satt i korridoren och förbi går en lärare typ hundra gånger och letar efter ett klassrum, vad gör vi? Vi bara skrattar åt eländet när vi egentligen skulle ha frågat vart han skulle och kanske kunde ha hjälpt han. (Det visade sig dessutom att han skulle ha våran lektion.) Men jag börjar fundera mer och mer på de där små sakerna; när ska man kliva in och hjälpa till även om man inte känner någon? Jag vet att ibland kan man inte göra annat än att skratta åt eländet för man kanske upptäckte det försent för att kunna hjälpa eller nå. Men borde man inte hjälpa till så fort man kan? Borde inte det vara en ren impuls? Jag kan tycka det! Men varför är det så svårt då?
Ibland tycker jag verkligen att jag själv (och andra) är helt dum, man sitter och tittar på när någon annan har det lite jobbigt. Det ska egentligen inte spela någon roll om det är hjärtesorg eller problem att få ordning på böckerna i skåpet, man borde hjälpa till! Om man kan plantera det i sin lilla hjärna så kanske fler människor skulle få hjälp och färre människor skulle bli så stressade och frustrerade. Jag tror att det kan vara värt att fråga om man ska hjälpa någon även om det känns nästan lite onödigt, om den personen inte vill ha hjälp så kan man inte göra något åt det men man har i alla fall försökt. Att hjälpa någon annan piggar upp och det får kanske den andre att känna sig sedd och båda kan känna sig tacksam att man får vara till hjälp och att man kan få hjälp, även med en liten sak.
Bara en liten tanke på kvällskvisten :)
Bless// Fanny
Ibland tycker jag verkligen att jag själv (och andra) är helt dum, man sitter och tittar på när någon annan har det lite jobbigt. Det ska egentligen inte spela någon roll om det är hjärtesorg eller problem att få ordning på böckerna i skåpet, man borde hjälpa till! Om man kan plantera det i sin lilla hjärna så kanske fler människor skulle få hjälp och färre människor skulle bli så stressade och frustrerade. Jag tror att det kan vara värt att fråga om man ska hjälpa någon även om det känns nästan lite onödigt, om den personen inte vill ha hjälp så kan man inte göra något åt det men man har i alla fall försökt. Att hjälpa någon annan piggar upp och det får kanske den andre att känna sig sedd och båda kan känna sig tacksam att man får vara till hjälp och att man kan få hjälp, även med en liten sak.
Bara en liten tanke på kvällskvisten :)
Bless// Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar