Filipperbrevet 4:4/Philippians 4:4

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."
- Filipperbrevet 4:4

Kom att tänka på den här versen på onsdag kvällen när vi va på Powerhouse. Ja ska va ärlig och säga att ja börja längta hem lite men än så länge är de int så farligt.
Anywho, ja stod i lovsången och hade haft en ganska tung dag och min glädje nivå va int jätte hög om man säg så. Men när vi väl börja sjunga så börja ja le. Ja börja le och även om ja va trött och dagen hade vart jobbig så va ja genuint glad i hjärtat åt att stå och lovsjunga vår mer än fantastiska Gud!
För mig fick den här versen en helt ny mening i och med det. De är inte bara "gläd er alltid i Herren". Nej, de är "gläd er ALLTID i Herren"!!! Även när livet är tungt, de känns som en konstant uppförs backe och man ha svårt att se slutet på tunneln, gläd er ALLTID i Herren! Man kan alltid vara glad med Gud, alltid vara glad att man ha Gud, alltid va glad att man få stå i Hans närhet, dela sitt liv med Honom och ha Honom som sin ledstjärna.

För mig ha lovsången blivit en plats där ja få lägga av mig bördorna och säga till Gud: "Okej, de är Du och jag, de är Din röst i mitt hjärta, de är Din tid och Din Ande som gäller!" Hur kan man int bli glad av att göra de?! Hur kan man int bli glad av att lägga ifrån sig "livets svåra" och bara glädja sig i att Herren är där och fyller på!?

Ibland säger dock Gud: "Nej, vet du, vi ska ta tag i bördorna just precis nu." Och då kom tårarna och smärtan. De är lika okej och man måste släppa ut de också.
Ja är bara extremt tacksam att, sen ja kom hit ha de handla helt och hållet om att ja glädjer mig och är tacksam i Herren varenda gång de är lovsång! De ha styrkt mig och gett mig energi att fortsätta fokusera på de viktiga, Gud och människor!

Okej, ja ha fått frågan att skriva lite på engelska också så... Ja, man måste ju göra sina läsare glada så här slutar den svenska versionen... ;)

------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Rejoice in the Lord always. I will say it again: Rejoice!"
- Philippians 4:4

This verse has gained a completely new meaning to me during this last week. It's not just "rejoice in the Lord always." No, it's "rejoice in the Lord ALWAYS"!!! Even when life isn't treating you well, it feels like a constant battle and you can't really see the end of the tunnel, rejoice in the Lord ALWAYS! You can always be happy with God, always be happy that you have accepted Him into your life, always be happy that you may stan in His presence, share your life with Him and have Him as your guide through life.

To me, worship has become a place where I can lay my burdens down and say to God: "Okay, it's You and me, it's Your voice in my heart, it's Your time and Your Spirit it's all about!" How can you not be happy doing that?! How can you not be happy laying your burdens down and just rejoice in the fact that the Lord is there, doing His thing?!

Though, sometimes God says: "No, you know what, we're gonna deal with the hard stuff right now." That's when the tears and the pain come. And that's okay, you have to let that out to.
I'm just extremely grateful that, since I've gotten here, it's been all about me being happy and grateful to the Lord everytime we worship! It's given me strenght and given me energy to keep focusing on what's important, God and people!



Blessings and hugs! // Fanny

Whatever season...

Så, vi ha haft första dagen i skolan idag. Intensives... Japp, de är precis va de låter som, intensiva föreläsningar. Idag ha vi haft hela dagen om teamwork. Mycket bra undervisning men lite mycket information på en gång.

Något som ja börja inse med denna kyrkan som ska va mitt hem i ett år är att teamwork, uppmuntran och relationer är allt. Dom sitter och ropar uppmuntran till predikanten medan predikanten predikar (säg de snabbt några gånger ;)). Allt dom gör, gör dom i team, som ett team. Hela kyrkan är som ett enda jättestort team! Och mycket handlar de om att skapa relationer med människor och Gud. Fantastiskt!

En sak som ja verkligen kom få lära mig är att hur ja än mår så går teamet före! Vart ja än är i livet så är teamet viktigare, allt för skörden! De handla int om mig, de handla int om ja må bra eller dåligt. De handla om nå såååå gaaalet myyycket stöööre än mig! De handla om Guds rike! Så även när ja må apa så måste ja hålla fokus på Gud, på teamet och på skörden och bara kämpa och göra min del i teamet, leva min del av livet och dra mitt lass i skördetider!
De bästa är att de faktiskt handlar om nå sååå mycket större än mig själv och att ja vet att Gud vill så mycket mer än mitt lilla hjärta vill! Japp, ja är redo att börja jobba!

Blessings and hugs // Fanny

The reason for the season!

När ja va 13 år bestämde ja mig för att Jesus är min Herre och Gud är den ENDA guden! De va ett stort steg och mitt liv förändrades så galet mycket! Några månader efter det började jag spela piano och sjunga i kyrkan, alltså "leda lovsång." Ja va helt jättedålig på de. Så fokuserad på noterna, sjunger ja i rätt tonart, låter ja bra. Helt fruktansvärt, faktiskt!
Sen förra året så bara BOOM! Ja fick vänner som verkligen visade mig vad lovsång är och varför man ska lovsjunga Gud på ett sätt som ja kunde förstå. Gud öppnade mig för helt nya nivåer av min lovsång och välsignade mig med sin närvaro.

Även fast ja ha vart välsignad med att få leda lovsång och att få växa in i det så ha ja alltid haft en känsla av att ja inte är bra nog att göra de och att ja inte vet va att de är de ja ska hålla på med. De ha gjort ont och de ha vart tufft och ja ha somnat genom tårarna många gånger.

Att åka till Australien va jobbigare än ja tro att ja ge sken av. Okej, ja klagar inte och tro de eller ej men ja längtar inte hem särskilt mycket än men... De ha funnits en känsla av att ja inte är värd att åka hit, att ja inte är bra nog för att klara av de här. Ja ha alltid sett mig själv som en stark person men de här ha krävt allt mitt mod och all min styrka. Inte för att ja kom längta hem, utan för att de skrämmer mig att stå här med alla dessa fantastiska människor och se all deras talang.

Ikväll ha vi suttit några tjejer och pratat om Guds kallelse och varför vi är här egentligen. Och de slog mig att Gud ha tagit mig hit för att visa mig att ja är värd nå sånt här. Ja är värd att ha mina drömmar. Ja är värd att gå på Hillsong och lära mig om lovsång och va Guds kallelse är med mitt liv! Ja är värd att göra de här! Gud ha kallat mig till de här och för att citera Bekah "de kan bli mitt bästa eller mitt värsta år". Allt ja vet är att genom att ta mig hit visar Gud att Han älskar mig och att Han bryr sig om mina drömmar och mitt hjärta!

Nu är de bara upp till mig att följa Hans drömmar för mitt liv och se stora saker hända!

"Thank You for Your promise, thank You for Your favor!
And thank You for Your love and everything You've done for me!"
- Thank You (Hillsong Live)



Blessings and hugs! // Fanny

People and bus stops...

Jahapp... Va ska ja säga här då...? Skoja, finns hur mycket som helst att berätta!

De ha hänt saker HELA tiden sen ja kom hit i onsdags.
Våra kära andraårselever eller andraterminselever ha haft middag för oss varje dag förutom Söndag den här veckan. Hjältar! Dom är så sköna och så hjälpsamma, love it! I och med det ha man också träffat MASSOR med folk! Alltså MASSOR! Men de är hur kul som helst att höra vart alla kommer ifrån och allt :)

De ja egentligen ville berätta mest om var söndag den 17/7-11. Vilken dag!
Vi va ett gäng på sex personer som samlades hos oss för att dra ut till Hills campus (Bekah, Tyler, Curtis, Andrew, Joel och jag).
Steg ett va att hitta till bussen... trodde vi men Curtis och Joel hade en annan plan :P Så när vi hade kommit underfund med att vi skulle gå till tåget (ta kanske 20min) så pratade dom med en andraterminselev om vilket tåg vi skull ta och hur vi skull ta oss till kyrkan när vi kom till Hills. De va bara de att va den personen sa visste vi redan :P Vi hade pratat med Chris som ska börja Hills nu. Jamen hallå! Kommunikation!
Vi tog oss i alla fall till Hills, Parramatta station, och sen börja ju nästa del av resan. Ja va den enda som kände Chris men eftersom mitt lokalsinne är inte så bra så fick Joel ta hand om att prata med Chris och figurera ut vart vi skulle gå för att hitta rätt buss.
Självklart missade vi vart vi skulle ha gått av på den bussen också, hoppsan här va visst kyrkan. Stackars Chris som väntade och ringde och grejade. Snäll pöjk de där!
Sen visade han oss runt lite där kring campus. De är verkligen jättefint där ute :)
Sen kom den stora grejen! KYRKAN! Alltså... hejsan, den är inte liten! Den är inte suuuper stor (den ser suuuper stor ut på TV men känns int så stor) men om man kom från Vilhelmina är den massiv! Ryms relativt mycket folk där kan man säga ;) Vi stog där som nå fån medan dom övade lovsång, tills vi kom på att de är nog bättre för alla om vi gå och vänta utanför ;)
Där blev de lite lekar och häng och Chris och Amy (Hills studenter) försökte övertala oss att byta campus :P
Sen GUDSTJÄNST! WOW! För de första så va den massa från Hillsong United som ledde lovsång och alltså dom är verkligen så bra som dom verkar! Så "down to earth", de handlar bara om Gud, vi älskar vad vi gör, folk (nej, ja ha inte prata med dom, men känslan man få av dom). Och sen så predikade Brian Houston! Han är riktigt bra att höra på :) Han pratade om att leva i sin "nåd zon" (låter bättre på engelska) och de va en riktigt bra predikan :)
Känslan av att stå i Sydney, Australien, Hills Campus och bli ledd i lovsång av dom där som ja lyssnar på mesta delen av min musiklyssnar tid. Sjunga dom sånger som ha betytt mycket för mig och dom som ja bara ha dansar loss till. WOW! De va bland de häftigaste, bästa, ja nånsin vart mer om. På slutet gjorde dom typ ett medley av gamla sånger eftersom dom ha firat 25 år av Hillsong Conference och typ Hillsong Music. As häftigt! Till och med "ja ger dig mitt liv" och "ropa till Gud" va bra där ;) (Lite less är man ändå på dom sångerna ;))

Ja vart överväldigad av Gud, av tacksamhet och av glädje! Sååå nära att börja gråta bara för att Gud är så fantastisk och ja är sååå glad och tacksam att Han ha tagit mig ända hit!

De va en MYCKET MYCKET bra dag! Vännerna är fantastiska och Gud är underbar och kyrkan va bara för bra för att vara sann!



Bless // Fanny

Den oändliga resan...

Nu är ja på plats...ÄNTLIGEN!

Resan började i måndags kväll med att jag för första gången träffade Sebastian, min resekamrat, på Arlanda. Sa hejdå till mamma och pappa och sen va de full fart...
Ingen av oss sov typ något alls de 8 timmar mellan Stockholm och Peking. Så när vi väl kom fram va vi lagom trötta, den fuktiga värmen hjälpte inte heller till kan man säga. Vi la oss på varsin rad stolar och sov i flera timmar.
På flygplatsen i Peking fick vi också massa hjälp med vart vi skulle och sådär av en man från Boden :P Han hade åkt samma flyg förut och hade lite mer koll på vad som hände ;)
Sen var planet över en halv timme försenat också från Peking. Dom började boarda när vi egentligen skulle ha åkt... Lite drygt.
Tillslut bär de i alla fall av till Shanghai och den resan gick asbra, den va ju tok kort nämligen. Bara typ 2 timmar :P Däremot väl i Shanghai insåg Sebastian att han hade tappat plånboken så då vart de massa ringande till Sverige. De löste sig i alla fall :) Och sen så gatt dom tömma planet för nåt, tanka eller nå, och va fick vi göra då? Jo, vi fick äran att gå ett varv runt flygplatsen innan vi fick kliva på samma plan och sätta oss på samma plats igen. Kändes lätt ovärt men de va skönt att få röra lite på sig.
På den resan hände de inte särskilt mycket, ja sov mest. Den va ju lång så de vart ganska många timmar tillslut :)
Däremot när vi skulle landa i Sydney va de full aktivitet ombord, vi fick lite turbulens och folk började kräkas kringom mig. Ja, trevligt värre då... Men vi tog ju mark helt säkert och allt i alla fall.
Sen höll ja på börja skratta när vi kom till flygplatsen och skulle gå igenom och hämta vår bagage för då säger killen bakom disken: "G'day". Ja höll på skratta på mig! Som mamma ha kört me de där sen de vart klart att ja skulle fara :P
Sen fick vi vänta på bagaget och Sebastian fick hälla ut sin skagenröra :P Ni skulle ha sett mannen bakom disken, han bara; äter ni det här? Ja måste medge att de inte såg särskilt aptitligt där och då...
Sedan kom några vänner till Sebastian och hämtade honom och var snälla och skjutsade mig till kyrkan. Väldigt snällt, då slapp ja ju betala taxi ;)
Väl där vart ja väl mottagen av Craig och Kourtney som hjälpte mig med mina papper och sedan att ta mig till lägenheten.
Sen dess ha ja inte gjort så mycket. Duschat, ätit lite lunch med Kourtney och hennes mamma, skrivit upp mig till en resa till IKEA imorrn... Ja vet! Men ja måste ha ett täcke och kudde.
Ja, de va väl en kortfattad version av resan och första dagen i Sydney.
Resan gick bra förutom att de tog så galet lång tid... Lägenheten är ganska fin och ligger nära skolan och sådär så det är skönt.
Ikväll ska vi äta middag hos nån av dom som ha gått lite längre och sen få vi se om de händer nå annat. Hoppas på att ja ska få träffa mina Roomies sen också. De är en tjej här i lägenheten nu men hon ska flytta nån annanstans imorrn så...

Jamen nu vet ni att jag lever och ha hälsan ;)

Bless // Fanny

Packning och nerver...

Alltså, hur vart de onsdag redan?! I söndags tänkte jag att; jamen de är ju långt kvar. Också bara, oops där va de onsdag. Ha fortfarande inte ritktigt packat... Slänger fortfarande bara ner saker i väskan och vi åk till Uppsala/Stockholm på lördag... Men ja ha ju hela fredagen att packa... Men läget känns ganska lugnt, inte särskilt stressad över någonting.

Alla frågar mig hela tiden om jag är nervös och varje gång svarar jag; inte så nervös som jag "borde" va. Och de är helt ärligt, ja är inte särskilt nervös, inte alls särskilt nervös faktiskt.
Ja tycker mest bara att de känns galet kul!

Ja tror att anledningen till att ja inte är så nervös är för att de är så rätt att ja ska åka till Sydney! Ja tro att Gud faktiskt tycker att de är en bra idé att ja åker.

Ja tro också att de är därför att hela den här processen har lärt mig att lita på Gud! Ja ha lärt mig att Han ordnar allt. De va lite spännande med hur man söker visum, vilket plan ska ja ta, när ska ja åka och allt de andra praktiska. Men allt ha hittills löst sig smidigt och bra.
Under hela processen ha ja försökt säga till Gud att Han få lösa de här och ha kontroll på de annars gå de inte. De är inte alltid man känner att man litar helt på Gud men ja försöker tänka så och har gjort de under det mesta.

Så nej, ja är inte särskilt nervös för ja vet att Gud ha koll och ja vet att de här året i Australien kom bli HUR BRA SOM HELST!!!

#lifewithGod

Bless // Fanny

Datorer, papper och väskor

De är 7 dagar kvar till jag sätter mig på ett plan till Sydney, Australien. Jag börjar faktiskt bli lite nervös nu... Fast samtidigt inte för de känns inte som att de bara är en vecka kvar. Faktiskt, de känns inte som ja faktiskt ska åka. Ha tänkt på de så länge och nu känns de så overkligt att de är dags.

Har börjat packa så smått... Eller ja, ja slänger ner saker i väskan allt eftersom ja kom på att ja ska ha dom. De är en himla massa saker som ska med, vet inte riktigt hur jag ska lyckas packa allt...

Ha då införskaffat allt ja kan behöva nu. Alla papper är klara, reseadapter inköpt och allt annat som också ska med är inhandlat. Bara själva organiseringen av packningen kvar egentligen och det kan ju bli lite spännande.

Nej usch, nu blev jag nervös... Tur att Gud ha koll och tur att de är Hans idé lika mycket som min egen att ja ska gör de här.
Som Pastorn sa: håll fokus så gå de bra!

Uppdaterar från och med nu... när ja orkar och ha tid. Ja ni märker väl :P

Bless // Fanny